Det fanns två anledningar till att jag snudd på hoppade högt när jag hörde talas om Drop: 1. No Matter What 2. Hospital Records. När jag nyligen listade ett gäng skitbra låtar från 2007, såhär 2009, var det i flera fall bokstavligen talat ett par år sedan jag hörde några av låtarna. I några av […][...]

Dagens recension kommer i två versioner, i valfrihetens namn. En kort och en lång. Det här är den långa och nördiga (den limiterade utgåvan med extramaterial) Till den korta recensionen (kommersiella versionen) Det tar bara knappa tio sekunder in i Baby för att det inte ska råda något som helst tvivel om att upphovsmännen heter […][...]

I början av mars upptäckte jag att en av mina kollegor inte hade en aning om varför det började larma någonstans längre bort klockan tre, en måndag. Hon hade inte heller koll på att det är något som händer regelbundet fyra gånger om året. ”Är det över hela Stockholm?” undrade hon avslutningsvis. Även om det […][...]

Egentligen räcker det ju med ”Ben Watt” för att jag ska vara såld. Oavsett om det handlar om remix eller produktion. Nästan lika intressant är ”Buzzin’ Fly” tryckt någonstans på skivetiketten – virtuell eller verklig. Det mesta som bolaget släppt sedan födseln har varit väldigt, väldigt bra. Så med andra ord: när det blev dags […][...]

Ibland undrar jag varför vi i Sverige inte delar ut medaljerna till våra idrottsmän innan de åker iväg till de stora tävlingarna. Innan allt drar igång har vi ju ett gäng guldmedaljer som bara ligger och väntar på att följa med hem. Väl där slutar det som vanligt med någon fjärdeplats och ett brons. Samma […][...]

Till en början känns det rejält överraskande att bolagschef Ben Watt valt Pain Disappears som Buzzin’ Flys första ”riktiga” artistalbum. Bolagets tidigare fullängdare har varit antingen samlingar eller remixskivor som även om de över tid rört sig från djup fyllig mjuk house till de senare släppens betydligt mer avskalade och technofierade uttryck absolut inte skvallrat […][...]

Omslaget till Born for the Night kan vara det fulaste som prydde någon skiva under 2007. Det ligger i alla fall väldigt bra till. Så har vi klarat av det. Desto vackrare är Jennifer Rene, som lånats in till två av låtarna. Men trance-DJ:n Jennifer Rene ser inte bara väldigt bra ut – hon har […][...]

1988. Snart 20 år bort. Ett år som gav oss album som Pet Shop Boys Introspective, Everything But the Girls Idlewild, N.W.A:s Straight Outta Compton, Prince Lovesexy, Public Enemys It Takes a Nation of Million to Hold Us Back, Sade Stronger Than Pride, Slick Ricks The Great Adventures of, Jungle Brothers Straight Out the Jungle, […][...]

Årets roligaste skivköp landade i form av en rosa kartongask, stor som en sjutumssingel. På omslaget bara fem ord skrivna med bröllopsinbjudningsvänlig stil: ”Roisin Murphy”. ”Let Me Know”. Inuti fanns två versioner av cd-singeln och en bildsingel på absurt tjock vinyl. En förpackning som dessutom innehöll en av årets trevligaste låtar i lite olika versioner. […][...]

The Sussex Downs after rainfall I never knew a place so beautiful Sommaren 2007 fick jag till sist ändan ur och läste Ben Watts självbiografiska Patient – The True Story of a Rare Illness – berättelsen om hur Bens immunförsvar precis före en USA-turné för Everything But the Girl 1992 fick spel och började attackera […][...]