Inte ens hiphopen är lika beroende av den perfekta rytmen på samma sätt som raggan. Där hiphopen hittat sin väg till suburbia är raggan fortfarande lite för annorlunda för att hitta hela vägen till de amerikanska medelklassmiljonerna. Det spelar egentligen ingen roll att P. Diddy håller Elephant Man i handen, han är nog ändå lite […][...]

Att säga att förväntningar inte spelar in när man lyssnar igenom en ny skiva är förstås ren lögn. Det gäller i synnerhet de artister vi förväntar oss underverk av varje gång något nytt dyker upp. Missy Elliott är en sådan artist. Det är ju trots allt hon som på många sätt förkroppsligat Timbalands rymdfunk. Som […][...]

Jag har aldrig vågat plocka upp någon av utgåvorna i den här samlingsserien förut. De där närapå påfrestande lättklädda damerna på omslaget har stört mig. Trots att låtlistorna ofta skrikit: ”köp! köp! köp!”. Jag är väl för pryd helt enkelt. Texterna på ”Ragga Ragga Ragga 2003″ är däremot inte särskilt pryda. Det handlar mest om […][...]

Ta en titt på omslaget. Visst ser det för taskigt ut? Vilka är oddsen för att du skulle plocka upp en skiva med ett så genomuselt omslag? Jag gissar, ganska höga. Jag vet att jag själv knappast skulle göra det. Utseendet har betydelse. Jet Stars serie ”Reggae Hits” har nått volym 31, mer än 20 […][...]

Det svänger. Det måste väl vara mitt samlade intryck. Teddybears STHLM har blivit stora. Etta på CD-toppen rör säker dem inte i ryggen, men där ligger de. Sveriges tidigare tyngsta band har blivit lite myspoppare med discopotential. Detta är inte politiskt korrekt musik, men det är bra. Jag kan inte låta bli att tycka det. […][...]