Mitt musikintresse började på allvar när jag upptäckte svensk och brittisk punk från sent 70-/ tidigt 80-tal. Det började väl med Ebba Grön, Sex Pistols och The Clash. Fortsatte med samlingsskivor. Jag minns framförallt samlingsskivan Svenska Punkklassiker som gavs ut i samband med den svenska punkens 25-årsjubileum (ja, just nu är jag långt ifrån Perfume […][...]

Den punkvåg som drog genom Sverige i slutet av 70-talet och början av 80-talet ebbade snabbt ut för att spridas åt flera olika håll. Om man ser till alla dess avvikelser och förlängningar är det kanske en av de perioder som mest har påverkat hur den svenska popscenen ser ut idag. Men sällan hör man […][...]

Musik- och konstprojektet Personangrepp såg dagens ljus under vintern 2008 och under 2009 släppte bandet sin första EP Fuck You Very Much. Centralpersonen Ella Tillema, som snart avslutar sina studier på Malmö konsthögskola, har dessutom hunnit med ett antal utställningar och från och med i morgon och till 20 december hålls hennes examensutställning Flyktplanen på […][...]

En ursäkt vore på sin plats. Tjugo minuter över tre, Tysta Maris debutalbum från i fjol avfärdades utan pardon av undertecknad och bandet gavs ingen uppmärksamhet under det årets West Coast Riot. De uppenbara Rancid-flörtarna och den samhällskritiska punkrocken som går i rakt nedstigande led till Ebba Grön kändes inte överdrivet spännande då och trots […][...]

Förra veckan publicerade vi en lista med covers som blivit original. Då fick vi en massa tips på fler låtar från er läsare. Här kommer den listan, tillsammans med några låtar vi valt ut. Här är bland annat Bruce Springsteens version av Tom Waits Jersey Girl, The Clashs version av Junior Murvins Police and Thieves, […][...]

Inledningsvis var jag ganska skeptiskt inställd till stockholmspunkarna Den stora sömnen. Nog för att deras spelning på Way Out West var underhållande så att det räckte och blev över, men den sortens ADHD-punk som står och faller med sina spinkiga ben, svettiga överkroppar och överdimensionerade pupiller gör sig sällan lika bra på skiva som på […][...]

Till skillnad från 99 av 100 manliga recensenter av den här skivan har jag aldrig lyssnat med gillande på Ulf Lundell, Eldkvarn eller Bruce Springsteen och hans E Street Band. Jag förstår vad de menar när de skriver om vuxen rock och hesa män, men jag kan aldrig få ihop det där med den eufori […][...]

Att hiphop skulle bli en naturlig del av svenskt musikliv fick vi föraningar om redan för ett antal år sedan när Latin Kings släppte sitt album ”Välkommen Till Förorten”. Sällan har ett svenskt debutalbum varit föremål för en sådan debatt och splittrat publiken så tydligt. Vissa tyckte att det var den viktigaste skivan sedan Ebba […][...]