Det varma recensentmottagandet efter Benedictums första verk Uncreation kommer säkerligen upprepas efter Seasons of Tragedy. Kalifornierna har nämligen lyckats skapa ännu en mästerlig fullängdare med välavvägd blandning av råstyrka och finess. Deras proggressiva heavy metal har en hjärtrot av Judas Priest och annat åttiotalsguld och griper tag i mig från första triolen. Med modernare industridoftande […][...]

Det jag tycker om mest med proggressiv metal är hur den likt ett matrix-piller nästan suger in en i ett parallellt universum med sina spännande oförutsägbara ljudlandskap och vindlande passager av atmosfär och tyngd. Låtarnas längder är ofta extremt överdimensionerade vilket gör att man kan stanna i eskapin i stort sett hur länge som helst. […][...]

1667 var Paradise Lost ett episkt diktverk skrivet av poeten John Milton i dåtidens puritanska England. 2007 är det en skiva av det progressiva metalbandet Symphony X från New Jersey. Inte helt förvånande är de fatalt olika verkens teman ganska likartade; Miltons diktverk handlar om kampen mellan helvete och himmel, Gud och Satan (den sistnämnde […][...]

Daughtry Daughtry RCA/Sony BMG Amerikansk radiorock. Officiell sajt Dream Theater Systematic Chaos Roadrunner Records/Bonnier Amigo Progressiv hårdrock för musikhögskolestudenter. Symphony X Paradise Lost Inside Out/Border Pompös och svulstig hårdrock som antagligen går hem hos fans av Stratovarius. Candlemass King of the Grey Islands Nuclear Blast/Sound Pollution Doom. Nu med Robert Lowe på sång. Officiell sajt […][...]

Med senaste plattan ”Relix XIV” i relativt gott minne var inte mina förhoppningar speciellt höga inför Overkills spelning, men när det vankas gammal thrash metal är jag ändå alltid sugen. Och tur var väl det. För Overkill visade verkligen var skåpet ska stå. Stenhårt, piggt och fyllt med energi intog veteranerna Sweden Rock Festival. ”I […][...]

Viktiga band: Dream Theater, Flower Kings, Fates Warning, King’s X, Spock’s Beard, Symphony X Prog metal är en blandning av allt det som kritvita rockskribenter avskyr som pesten: det komplexa och konturlösa jammandet hos progrockband med tyngden och hastigheten hos hårdrockens robustare tonföljder. Just ekvibrillism är nyckelordet hos en del band inom denna genre, som […][...]

Jag har en längre tid funderat på vart alla gitarrsolon tagit vägen. Med stor glädje minns jag mina luftgitarrsutsvävningar till låtar som ”Detroit Rock City”, ”Sultans of Swing” eller valfri Accept-låt. Gitarrsolot för idag en ganska tynande tillvaro eller har jag gått och blivit döv. Alternativt kikar jag på fel ställe. Ödet tenderar med jämna […][...]

På besök i huvudstaden ivrade jag mot gamla stan. Det kan ha varit klassresa eller liknande. Jag minns inte. Jag brydde mig nog inte heller, mitt mål var som alltid House of Kicks. Året var 1992 och musik hade nyss hamnat på cd för min del. –Alice In Chains, Pantera, Slayer och Soundgarden hasplade jag […][...]