Som så många andra hörde jag Cody ChesnuTT första gången på Phrenology när The Roots gav sig på hans The Seed. Att det dessutom råkar vara bästa spåret på skivan gjorde inte precis att jag fick mindre lust att kolla upp vem gästartisten egentligen var. Men Phrenology var däremot inte första gången jag stötte på […][...]

Run DMC, Mariah Carey och Britney Spears har redan gjort det. Spelat in en ny Flashdance mycket baserat på deras egna resor mot stjärnstatus och med dem själva i huvudrollen. Nu har turen kommit till rappens vite bad boy, Eminem. För trots att jag inte sett filmen, och trots att Eminem själv sagt att det […][...]

Fem år efter den hyllade debuten är Stephen Simmons tillbaka. Tillbaka på svenskt bolag. Tillbaka i Sverige efter sitt USA-äventyr. För som så många andra svenska artister lockade staterna. Och som för så många andra svenska artister hände det inte vansinnigt mycket, trots att Spirit Tales ska ha utsetts till ett av de bästa albumen […][...]

När Detroit-trion Slum Village var på gång med sitt andra (eller tredje, om man räknar med debuten Fantastic vol. I i form av en officiellt osläppt, men väl cirkulerande fullängdare), var frågan många ställde sig: Hur ska de klara sig utan Jay Dee? Jay Dee, gruppens musikaliska motor, tyckte att det var kuligare att mixtra […][...]

När Loud Records 1997 gav ut samlingen Bring Da Ruckus – A Loud Story, var Xzibits Paparazzi det starkast lysande ögonblicket. Och det i konkurrens med Wu-Tang Clan, Mobb Deep, The Alkaholiks och Sadat X. Med sin fräsande attack på falska rappare, sitt sväng och sina massiva stråkar sopade den banan med övriga spår på […][...]

Man kan få en sämre start än att få Run DMCs Jam Master Jay som mentor om man vill slå igenom som hiphopgrupp. 1993 kom debuten Bacdafacup på Jays egen etikett JMJ Records. Slam (en av världens bästa hiphop-partylåtar) brölade ut genom högtalare mest överallt och debuten sålde hur många busslaster som helst. Lite mindre […][...]

Hur ofta händer det att du drar igång Donell Jones debut My Heart från 1996? Misstänkte väl det. En av nittiotalets mest förbisedda debuter med sin gatusoul. Jag snubblade över My Heart när den stod längst fram i en rea-rad hos min lokale skivhökare. På omslaget en svart kille med solglasögon, svart skjorta, guldödlesmycke, örhängen […][...]

Det finns ingen hiphop-producent som kommer i närheten av DJ Premier. Jag kan lika gärna börja med det så är det gjort. Att han kan göra underverk visade han redan med DJ Premier in Deep Concentration från Gang Starrs första skiva. När han sedan väl fick ordning på sitt patenterade sound någonstans kring Gang Starrs […][...]

Hiphopen har mist många stjärnor under våldsamma omständigheter ända sedan Boogie Down Productions Scott La Rock blev mördad 1987. Men av alla som fallit är det ingen jag saknar mer än en viss Tupac Shakur. Oavsett om han, som medlem i Digital Underground var med i Dan Aykroyd-komedier, öst-/västkustbattlade, snuskrappade eller lekte Mad Max med […][...]

Var Timbaland hittar sina rytmer och ljud har jag ingen aning om. Efter att ha hört Missy Elliotts Miss E…So Addictive tidigare i år blev jag övertygad om att det i alla fall inte är i vårt solsystem. När han sedan snickrade ihop We Need A Resolution åt Aaliyah kliade jag mig bara i huvudet. […][...]