Nästa helg hålls Way Out West för tredje gången i Göteborgs Central Park. Missa inte följande: Agnes Arpi: Robyn (Flamingo fredag 17:40) Kleerup i all ära, men på fredag hoppas jag på att få återuppleva Fucking Åmål-känslan genom Robyns 90-tal. Om hon dessutom spelar Handle Me och Who’s That Girl är fredagen biff. Laakso (Linné […][...]

Det kan tyckas vara en fullträff att Discovery gör I Want You Back när Michael Jackson praktiskt taget är mer aktuell än någonsin eller att Wes Miles och Rostam Batmanglij levererade två av förra årets största debuter – Ra Ra Riots The Rhumb Line och Vampire Weekends självbetitlade album. Det är det emellertid inte. Discoverys […][...]

Lördagskväll runt klockan halv nio. Och jag undrar vad jag egentligen gör på en stor gräsmatta där folk går runt i Converse, hög musik spelas i bakgrunden och den snöpliga förlusten mot Spanien just visats på storbildsskärm. Som vanligt fryser jag alltid, trots fyra tröjor och två jackor, den ena som jag lånat till mig […][...]

Josh Homme, Queens of the Stone Age Foto: Emma Svensson Rockfoto Queens of the Stone Age är klara till Where the Action Is, festivalen som håller till i Stora Skuggan vid Stockholms universitet samtidigt som Hultsfredsfestivalen den 14/6. Till den här turnén, för Era Vulgaris består bandet av Josh Homme, Troy Van Leeuwen, Joey Castillo, […][...]

Arcade Fire Neon Bible Ett Major-Leap i ordets något förvängda bemärkelse. Inte mindre aktningsvärt för det. Vi får hoppas att det finns något röstvibrato kvar till nästa platta. – Franke Radiohead In Rainbows en framför allt jävligt enhetlig skiva, i positiv bemärkelse. Tycker sedan att den innehåller så pass mkt nyanser och skiftningar att den […][...]

Thurston Moores första soloalbum sedan 1995, Trees Outside the Academy, är lika vänligt som Sonic Youths Rather Ripped. Poppiga melodier, en vänskaplig röst och tydliga drag av studion den är inspelad i. J Mascis gör ett skarpt avtryck. Både genom att upplåta sin studio, den där Dinosaur Jr spelade in Beyond, och genom att låta […][...]

Min första kontakt med Leif Karate var i ett tält i Örebro. Det var i april och det var kallt som fan. Leif Karate var på turné och de släpade med sig ett tält. Jag tyckte att de var dåliga. Så dåliga att jag gick därifrån. Visst det var kylan också, men ärligt talat var […][...]

Det finns en del givna regler för hur en samling bäst skall sammanställas. En samling av den typ som ”Hello Kids” är (alla låtar som inte fått plats på album) ska vara kronologisk. Det brukar vi väl vara överens om? Men jag vete tusan om det här inte är beviset för att det omvända egentligen […][...]

Det här bandet har krupit sig på mig. Jag har läst om dem lite här och lite där och när jag såg att de var med på en skiva till tidningen Rock Sound var jag tvungen att få höra dem. Bright Eyes fast punk var det några som hade sagt. Kul tänkte jag, det låter […][...]

När lo-fi musiken började bli stor under mitten av 1990-talet kom det lundabaserade bandet Loosegoats bli något av galjonsfigurer. Inte så konstigt kanske. Ett band bestående av män i tonåren med musikalitet och en lagom cool attityd. Utan tvekan var det redan från början så att grundaren av bandet (1994) Christian Kjellvander som tog kommandot. […][...]