Likt de, åtminstone riktningsmässigt, ständigt framåtsträvande zombies som de har gestaltat så många gånger i sin musik genom åren fortsätter death metal-giganterna i Cannibal Corpse oförtrutet att producera musik av hög kvalité. Bandet, som en gång började i Buffalo, New York 1988 och numera har omlokaliserat till Tampa, Florida, har gett i från sig inte […][...]

Med ett stadigt driv kommer man väldigt långt om man spelar metal. Och har man spelat i Marduk vet man vad ett stadigt driv är. Devian, som alltså rymmer trummisen Emil Dragutinovic och sångaren Legion i sättningen, släppte sin andra platta strax innan 2008 blev 2009 och det är inget oävet som bandet ger i […][...]

Moist Alone LOMG Electronica i sorgset och avslaget tempo. Har gjort remixer åt Sophie Rimheden, Titiyo, The Knife med flera. Myspace This Ending Dead Harvest Metal Blade Records/Border Skarp death metal med trummisen från Amon Amarth. Myspace J. Tex & the Volunteers One Or These Days Heptown Records/Sound Pollution En dansk hillbilly. Officiell sajt Pranksters […][...]

Det verkar onekligen vara något av det polska sättet att göra saker på, det där med att släppa EP:s och mini-CD:s mellan fullängdarna. Vader har praktiserat den goda idén länge, så även Behemoth. Ezkaton såg skivdiskens ljus i november, ungefär samtidigt som liveplattan At the Arena ov Aion – Live Apostasy och huvudspåret är en […][...]

I min periferi, eller till och med utanför densamma, släppte polska giganterna Behemoth i från sig en liveplatta i höstas. Lyckligtvis snubblade jag över den när jag botaniserade årets skivskörd lite mer noggrant. För det här är riktigt bra grejer. Liveskivor har alltid legat mig varmt om hjärtat. Tittar jag tillbaka på mitt skivlyssnarliv har […][...]

En av skivorna som hamnade i skymundan i den hektiska tillvaron som kallades mitt liv under det gångna året var Coldworkers Rotting Paradise. Jag köpte den tämligen omgående på vinyl och gav den några vändor, men jag kände ganska snart att skivan var för mycket för mig att ta in så som situationen såg ut […][...]

Jag gillar Nicke Anderssons Death Breath lite mer än vad en del av er skulle tro var möjligt. Visst, det kan bero på att jag gillar mycket av det Nicke Andersson gör mer än vad som är riktigt hälsosamt, men jag anar ändå att det finns betydligt mer dödsmetall jag borde gilla. Frågan är bara […][...]

Av någon anledning slår det mig att Misery Index nya skiva Traitors står mig upp i halsen efter ett tag. Och det stör mig. Väldigt mycket. Mitt förhållande till Baltimore-grabbarna har varit tämligen sunt ända sedan jag stiftade bekantskap med dem på EP:n Overthrow. Visserligen falnade det en aning i och med förra given, Discordia, […][...]

Little Jackie The Stoop S-Curve Records/EMI Soul och r’n'b’ med retrostuk. Officiell sajt Plain White T’s Big Bad World Hollywoods Records/EMI Alldeles för välartad pop och rock. Officiell sajt, Myspace Lava Engine Lave Engine EP Egenutgivet Rock. Blandar progressiva tongångar med mera nutida och hårdare instick. Låter proffsigt på nåt vänster. Officiell sajt Ossler Ett […][...]

Jag är väldigt tudelad när det kommer till Amon Amarth. Det är en ganska medryckande, melodiös metal stockholmarna håller på med och den skördar onekligen stora framgångar – framför allt utomlands. Deras trallvänliga, mellantempodöds är synnerligen effektiv. Samtidigt känns hela vikinga-/asa-imagen förbannat problematisk. Den är oftast, åtminstone i mina öron, endimensionell och slår an strängar […][...]