Umeå, 2010. Sony släpper Hela världen brinner med Invasionen, ett av Dennis Lyxzéns många projekt. På många sätt ett symptomatiskt skivsläpp som får spegla Lyxzéns status i musikvärlden. Efter mångårigt engagemang i flertalet namnkunniga akter är det inte konstigt att stora, stygga skivbolaget vill knyta Invasionen till sig. Multinationellt skivbolag eller inte, gräsrötterna överges inte […][...]

En ursäkt vore på sin plats. Tjugo minuter över tre, Tysta Maris debutalbum från i fjol avfärdades utan pardon av undertecknad och bandet gavs ingen uppmärksamhet under det årets West Coast Riot. De uppenbara Rancid-flörtarna och den samhällskritiska punkrocken som går i rakt nedstigande led till Ebba Grön kändes inte överdrivet spännande då och trots […][...]

Omväxling förnöjer. Och förhoppningsvis utvecklar. Att förändring är utvecklande är Masshysteri ett levande exempel på. The Vicious upplöstes alldeles för hastigt och lämnade ett smärre tomrum efter sig. När vi idag skriver 2009 ser svenska punkrockklimatet annorlunda ut och kvalitativa akter tar på ett självklart sätt plats. I denna scen lyser nu Masshysteris stjärna klarast. […][...]

Klubbprogrammet på Way Out West startar redan på torsdagen, innan festivalen i Slottsskogen börjat. På fredags- och lördagskvällen tar klubbprogrammet vid där parkprogrammet slutar. Idag presenterades följande band till klubbprogrammet: Grand Archives Four Tet Kid Sister A-trak Faca Dapuntobeat Louis XIV Buzzcocks Fanfarlo The High Hats Henry Fiat’s Open Sore[...]

”Soft Spot” från 2003 var ett tråkigt album. Det såg ut som en billig tvålförpackning och luktade vuxna resonemang och stillad längtan. Eef Barzelay var en nöjd och lycklig småbarnspappa i Brooklyn. Han var en man som inte riktigt hade tid att fundera på allt det där som gör Eef Barzelay till Clem Snides Eef […][...]