Levi Johnston åkte hem till sin tjej för hon hade något viktigt att berätta. Han kom precis från hockeyträningen, hade garvat med polarna drömde om jakten till helgen. Men så blev allt fel. Helt plötsligt stod han inför det republikanska konventet och meddelade att han skulle gifta sig med Sarah Palins dotter. Så det här […][...]

(Lite sent publicerar vi veckosammanfattningen den här veckan. Vi skyller på Jesus.) Erykah Badus nya video Window Seat väckte upprörda känslor i hennes hemstad Dallas. Samma stad där hon filmade videon guerillastyle. Upprördheten gäller nakenhet och assilimering av skjutning på samma plats JFK sköts för 47 år sedan. Hon blev åtalad för förargelseväckande beteende och […][...]

När jag kollar igenom den här listan ångrar jag mig redan. Det är massor som jag missat, Arcade Fire och Fannypack som Ola smidigt fick med på sin lista. Så många skivor, så mycket bra musik. Så gott det går att lista decenniets bästa album. Här är min lista: 01. Animal Collective – Merriweather Post […][...]

Med en bas fast förankrad på amerikanska västkusten och fokus på sextio- och sjuttiotalets brittiska popmusik med The Beatles och The Kinks som största förebilderna är det svårt att göra fel. Holmes har intentionerna och innerligheten att matcha influenserna, men ribban är på tok för högt lagd. Vad jag i stället hör är indiepop som […][...]

Vem är J.Smith? En fiktiv otrevlig dussinperson som har fått ett ett helt album skrivet till sin ära. Travis säger sig själva ha varit urtrötta och idélösa efter de kommer loss från sitt skivkontrakt efter förra skivan The Boy With No Name. Efter att ha tagit en paus bestämde de sig för att skriva en […][...]

Jag satt precis och saknade Ben Folds Five (varför lade ni av?). Ovetandes lyssnade jag på Blink of a Nihilist och 45 minuter senare var jag extremt tillfredställd och av saker jag inte ens visste att jag saknade. Första spåret Suffer For Two är Ben Folds upp i dagen, men inte alls ett plagiat, snarare […][...]

När jag tänker tillbaka på musiken jag lyssnade på för tio år sedan undrar jag ibland vad jag tänkte med på den tiden. Ben Folds Five bevisar att jag trots allt hade en smula smak redan då. Ben Folds Five skivdebuterade för exakt tio år sedan. Min kärlek till gruppen väcktes något senare, för åtta […][...]

När jag hör låtar som ”Ivanka” och ”Baby”, de båda första låtarna på ”On”, undrar jag varför jag inte lyssnar mer på pop. Där är nämligen Imperial Teen allt det som jag vill att popmusik ska vara. Snäll, men ändå attackerande. Glad, men med attityd. Fantastisk och underbar. I ”Ivanka” sjunger hela bandet om varandra […][...]

Jag har ingen aning om hur gammal Ben Folds är, men för mig känns han som den evige tonåringen. Killen som vägrar växa upp. Killen som kanske aldrig varit rebellisk men som alltid glidit fram genom livet med ett ständigt bus i bakfickan, en väl vald ordvits på tungspetsen och en ny pianoslinga i rockärmen. […][...]