TTA. TTA. TTA. TTA. TTA. ”Det är ju TTA-tid nu”, var det väl Håkan Hellström som sade i någon intervju. Sammanhanget är vid det här laget dolt i glömska, men påståendet har väl knappast förlorat i kraft. Själv hade jag svårt att se något av direkt intresse hos duon före First Class Riot, och har […][...]

Danska musikmagasinet Soundvenue ska tydligen lanseras i Sverige. Eller, det är möjligt att det redan gjorts, jag har inte riktigt kontroll. ”Inte riktigt”, eftersom det är svårt att se hur a) magasinet ifråga ska överleva på den relativt lilla, Sonic-kontrollerade svenska marknaden, b) det är intressant att lansera ett fysiskt magasin i nuläget. Hur tråkigt […][...]

1. Richard Hawley Lady’s Bridge 2. Apparat Walls 3. Siouxsie Mantaray 4. M.I.A. Kala 5. El Hijo Las otras vidas 6. Roisin Murphy Overpowered 7. Murcof Cosmos 8. Editors An end has a start 9. The Field From here we go sublime 10. The Donnas Bitchin’ Jag har redan hunnit ångra mig hundra gånger om. […][...]

Inte helt oväntat högg spanska festivalen Benicàssim till direkt när My Bloody Valentine gick ut med återföreningsbeskedet. Tillsammans med Babyshambles och The Rumble Strips utgör MBV evenemangets första bekräftade bokning för 2008 (som äger rum 17-20:e juli). Ser ut som att det blir ännu fler engelsmän nästa år, då.[...]

Vector Lovers är kyla. Vidsträckta, ödsliga och livsfarliga landskap där det enda som finns är is. Lyssnaren är erövraren. Eller egentligen, snarare en nyligen tillfrusen istapp. Genom lyssningarna inkorporeras man i Vector Lovers-terrängen. Trots att det kan ses som ett nederlag känns det som en stor seger. Lite som att se block falla av glaciärerna. […][...]

Som artist behöver Siouxsie Sioux egentligen knappast någon närmare presentation. Som frontfigur för Siouxsie and the Banshees marscherade hon i framkanten för punkens vidareutveckling till postdito, och ses av många som en ikon för den då nyfödda gothrörelsen. En ikon som aldrig nedlåtit sig till att enbart leva på gamla bedrifter eller att delta i […][...]

Dave Gahan har med Hourglass fått till en skiva som är bättre än första soloalstret Paper Monsters. Inte för att det kanske säger så mycket, då den sistnämnda närmast kan kallas en total besvikelse. Men det är ett väldigt uppenbart faktum att han inte klarar att ta sig ut ur Depeche Modes slagskugga. Vilket må […][...]

Lack är visst på modet den här säsongen, eller om det var förra. Det spelar ingen roll. Burlesk blev när Dita von Teese gifte sig med (och skilde sig från) Marilyn Manson något av ett allmänintresse. Elegant men kinky är grejen. Det här är ingen ny idé för många av de band som rör sig […][...]

Söndagen den 21:a oktober spelar Sheffields mest aktuelle man (albumet Lady’s Bridge släpptes tidigare i höstas) på Berns i Stockholm. Biljetterna kostar 220 kronor och finns tillgängliga via Ticnet.[...]

Polly Jean Harveys ickestrategi är vid det här laget en strategi. Oviljan att stanna har blivit erkänd. Hon har dock alltid haft med sig en vapenbärare som på White Chalk lyser med sin frånvaro. Gitarren. Dess existens har suddats ut. Vid det här laget vet de flesta förmodligen att Polly tog till pianot istället, så […][...]