The Flying Club Cup är väldigt omedelbar. Jag har försökt gå flera omvägar kring att skriva den här texten, men raderat allihop. För det är ju egentligen väldigt enkelt. The Flying Club Cup är årets bästa popskiva. Den inleds med tre fantastiska spår som skulle ge skivan sin plats på årets piedestal för sig själva. […][...]

Låter In Rainbows annorlunda på grund av sättet den släppts på? Är verket i sig annorlunda på grund av det sätt den kommit till och hur vi i publiken fått ta del av den? Jag kom precis hem från en föreläsning på Örebro Universitet där Niclas Östlind diskuterade vad som gör samtidskonst samtida. Han föreslog […][...]

Vi testar en ny funktion på dagensskiva.com från och med idag: last.fm-radio. Spelaren spelar musik utvalt efter vad medlemmarna i Dagensskiva-gruppen på last.fm lyssnar på. Eftersom lyssningen är lite spretig blir radiokanalen därefter. Vill du vara med och påverka kanalens innehåll kan du skaffa dig ett konto på last.fm, ladda ner en plugin till det […][...]

Förra gången spelade de [M]usik för sånna som mormor & morfar. Den här gången spelar de någonstans inåt stan. På håll låter det nästan som om de är på någon rockklubb. Det är först några lyssningar in tonerna verkligen kommer in. Onomatopoetiska Ta taratta hetsar fram till mig och pockar på uppmärksamheten. Den lilla gruppen […][...]

På Cosmos låter Murcof så kall som händerna känns en mörk höstdag. Sådär som om kylan kommer inifrån. Som om skelettet är en källa till kylan. Förra gången, på Remembranza, blickade Fernando Corona nostalgiskt bakåt. Skivan dedikerades till hans mor som insjuknade och dog under inspelningen och nu på Cosmos låter det som Corona själv […][...]

Tyska Monika Enterprises släppte förra året volym 2 i sin 4 Women No Cry-serie, där de samlar fyra kvinnor från olika hörn av världen till en samlingsskiva. Skivan var sådär, men Mico stod ut med sina tre spår på skivan. Knarrande taktslag. Micos röst över elektroniken. Upphackat, samplat och som rytm. Signal Found var en […][...]

Förr howlade alltid Pelle att The Hives var världens bästa band. Och han trodde på det. För det var de ett tag. Igår sa han det inte en enda gång, med all rätta. För det är de inte längre. Låtarna från Veni Vidi Vicious har de spelat en miljon gånger förut och även om de […][...]

Man får bara svara med max en mening. Lekfullt. Hon den där ena, hon sjunger som en bäbis. Det låter en serietidning. Den där falsetten – hon måste jobba på den biten. Det låter lite som när Pelle gråter. En fånig kille som gjorde ljud med mun och en kvinna som lät som en stucken […][...]

Vi var sjukt sena till området. Ibland känns spårvagnar som en så fullständigt värdelös idé. Särskilt när mycket folk rör sig omkring och den där vagnen som ska ta oss fram bara stannar hela tiden. Regnet tilltar från det att vi kliver av vagnen och efter köande, incheckning, mer köande var vi äntligen – men […][...]

Vi måste verkligen åka råtidigt för att hinna se Boredoms i morgon förmiddag. Men det är det värt. Herregud vad jag ser fram emot att se dem. Och sen får jag äntligen se Manu Chao. Det ska bli lyckligt. Den enda riktiga krocken är mellan Kanye West och Franke. Jobbig sådan, men det får gå. […][...]