Anledningen till att man skulle vilja ha varit med och spelat in den här plattan är att det är en genialisk blandning av disco och västkusts-rock'n roll. Speciellt i låtar som ”Do Ya Think I'm Sexy”, ”Attractive Female Wanted”, ”Last Summer” & ”Standin in the Shadow of Love”, där värsta sortens västkusts-musiker möter rocktrummishjältar som […][...]

”Nothing frightens me more than religion at my door” I svagare ögonblick har jag någonstans haft lite svårt att få ihop att detta är ett verk av mannen som stod för den mer avantgardistiska sidan hos Velvet Underground – tidigt i karriären var det råbarkade art-prylar som gällde. Bland annat framförde han LaMonte Youngs verk, […][...]

Eftersom jag en gång beslöt mig för att inte vara konsument utan producent av vad det månde vara så förefaller det mig vara en något udda uppgift jag nu står inför, att recensera någon annans alster. Jag skulle med glädje kunna recensera några av mina egna, det skulle vara mycket enkelt: Allt som Jon Rekdal […][...]

Knappt ens den mest initierade musikälskaren kan förstå hur oerhört stora Grand Funk Railroad var på den andra sidan Atlanten på 70-talet. Ett band som sålde ut landets konserthallar snabbare än vad någon annan artist eller band gjorde under samma tidsera. En ny-utkommen bok om bandet berättar att en jättelik konsertarena i Detroit såldes ut […][...]

Luleå vintern-91, det var -38 grader och det kändes som kylan och mörkret aldrig skulle upphöra (38 minusgrader är jävligt kallt för en stockholmspojk). Jag gjorde lumpen och allt kändes helt fantastiskt surt. När jag låg där i tältet mitt ute i ödemarken upptäckte jag, att jag av nån märklig anledning plockat med mig en […][...]

På omslaget sitter de hopträngda i en gammal eka och flinar fånigt. De tittar inte in i kameran utan har fäst blicken på annat håll. Alla har de Bobby Ewing-frisyrer som är så extremt fula att man lättskulle kunna tro att det rörde sig peruker om man inte visste att plattan släpptes 1973. Vi talar […][...]

Fjolåret var tufft. På musikfronten alltså. Det dukas upp ett storslaget smörgåsbord av elak, skruvad och kompromisslös rockmusik. Death metal-veteranerna Cannibal Corpse manglade sina lyssnare sönder och samman med ”Bloodthirst”. Neurosis visade upp nya vägar för den noise kräsne på ”Times of Grace” och den synnerligen innovativa mörker konstellationen Today Is The Day skrämdes med […][...]

”Strange days have found us. Strange days have tracked us down. They're going to destroy our casual joys. We shall go on playing or find a new town.” The Doors andra platta, ”Strange Days”, är knappast deras mest omskrivna. Men möjligen den bästa. Den har såväl fräschör som mogenhet. Ingen av deras övriga skivor visar […][...]

Jag minns att rullbandspelaren var grå och av märket Tandberg. I hörnet i vardagsrummet där musikanläggningen var placerad lekte solkatterna på golvet medan jag utforskade min storasysters skivsamling och rullbandsinspelningar. Året var 1966 och i högen av osorterade singlar och lättglömda låtar från radioprogrammet Tio i topp gnistrade en popdiamant av mycket hög karat. Året […][...]

Det är med musik som med tapeter. Vissa blir snabbt omoderna medan andra håller stilen i åratal. Själv har jag ett favoritmönster som hängt med sen hösten 1986, då jag fick en kantstött kassett av tjej jag kände. Jag har för länge sen glömt bort hennes namn men musiken glömmer jag aldrig. PREFAB SPROUT stod […][...]