Solnedgångsmålade delfiner och människoimiterande maskiner. Några låtar in på Severant är det de bilderna som flimrar förbi på min interna bioduk. Sven Väth. Kraftwerk. Blade Runner. Vangelis. Jean Michel Jarre. Ett musiktechnologiskt nittiotal som precis lämnat åttan bakom sig. Med namnlappar märkta ”Soma” och ”Warp”. Maskinellt precisa löpandebandproduktioner med imperfekt melodivemodiga analogsjälar. Det är med […][...]

För länge sen nu, i en helt annan form, gjorde Tindersticks en av 90-talets allra vackraste skivor med Curtains. En stråktyngd melodramatisk skiva som fortfarande fyller mig med känslor när Another Night mynnar ut i en övernattning Rented Rooms. Sen tappade jag dem. Många sa mig att den nya skivan de just hade släppt (1999 […][...]

Ghostory är en underlig svärm av ljud. En svepande dimma som gärna ger upphov till naturmetaforer. Egentligen är det kanske ingen komplicerad historia; shoegaze under ett elektriskt täcke, vän, virvlande sång av Alejandra Deheza, här och där ett stulet M83-beat. Men det är snyggt, och speciellt nära inpå i hörlurar är det lätt att förlora […][...]

Om en förundras över hur britterna i Napalm Death efter i runda svängar 30 år fortfarande kan låta så arga, så hårda och så kompromisslösa, är det bara att se sig om i världen. Förutsatt att du delar Mark ”Barney” Greenways och de andras världsbild borde det finnas inspiration nog där. Det är där Napalm […][...]

Hon stryker inte direkt medhårs den här gången heller. Och om det någon gång var tacksamt att placera henne i jazzhyllan känns det ganska avlägset nu. Den här given är tydligt rotad i den konstrock som står på gränsen till improvisationsmusiken. Känsliga popöron stannar med andra ord på behörigt säkerhetsavstånd. Lindha Kallerdahl plockar bort och […][...]

Trettio sekunder. Sedan låg min förutfattade bild klar om Clay Class och musiken den innehåller. Postpunk i rakt nedstigande led till Gang of Four. Och ja, exakt så faktiskt. Bara flera snäpp sämre än förlagan. Efter tio lyssningar på albumet är min åsikt intakt. Gang of Four besitter en nerv som tar musiken vidare och […][...]

Det är intressant att följa hur Ryan Teague, åtminstone instrumentalt, ändrar fokus för varje skiva. Där Coins & Crosses var orkesterskivan och förra årets Causeway centrerades kring gitarren är det klockspel, xylofoner och stråkar som dominerar på Field Drawings. Tillsammans med den ständigt närvarande elektroniken uppstår en elektroakustisk kammarmusik där ingen beståndsdel tillåts dominera över […][...]

Om du förbeställer The Shins kommande album får du en litografi på köpet. Du kan välja till en tygpåse och en t-shirt. Till Damien Jurados album Maraqopa som släpptes häromdagen fick du förutom en poster en slumpmässig sjustummare. Great Lake Swimmers album som släpps i början av april kommer signerat. Andrew Bird däremot – han […][...]

Den episkt lagde kan gärna associera omslagets brinnande slättlandskap med det som Maccabees gapar över på Given to the Wild – mycket. De första tjugosekundersessionslyssningarna avslöjade ett album med få direktattacker, snarare långa melankoliska konstruktionsfaser ibland närmast minnande om Arcade Fire. Riktigt fullt så dramatiska som kanadensarna blir dock aldrig Maccabees – och tur är […][...]

Mitt musikintresse började på allvar när jag upptäckte svensk och brittisk punk från sent 70-/ tidigt 80-tal. Det började väl med Ebba Grön, Sex Pistols och The Clash. Fortsatte med samlingsskivor. Jag minns framförallt samlingsskivan Svenska Punkklassiker som gavs ut i samband med den svenska punkens 25-årsjubileum (ja, just nu är jag långt ifrån Perfume […][...]