Lincoln Barrett. Underworld. Liane Carrol. Hospital Records. Det är väl ungefär allt som skulle behövas. Och då är ändå Underworld mest en bonus i sammanhanget. När High Contrast återvänder till fullängdsrampljuset för fjärde gången är det mesta sig likt. Det är fortfarande Hospital Records som gäller, den melodiösa drum’n’bass-musikens gravitationscentrum. Som så ofta på etikettens […][...]

Jag blev nästan sur när jag fick skivan i posten. Den där jävla Mats, tänkte jag. Mats som är vår redaktionssekreterare vet att jag sågat Kaizers Orchestra tidigare och spytt ut mina känslor om de där jävla norrbaggarna. Jag förstod att den jäveln säkert skrattade när han stängde kuvertet och föreställde sig hur jag skulle […][...]

Härom dagen postade en kompis en video med The Rascals i min Facebookfeed. Det ledde till vidare diskussioner om Miles Kanes nyfödda solokarriär och tillämpande av tydliga men sakliga retroinfluenser, därefter från Miles oundvikligen till Alex Turner och deras Last Shadow Puppets. Någonstans därifrån, givetvis också Arctic Monkeys. De senaste dagarna har alltså varit en […][...]

Det är vår i antågande utanför fönstren. Gårdagen bjöd på en temperatur över tio grader och trots kraftig vind var den inte kall utan sval på gränsen till ljummen. Då spelar det ingen roll att dagens regn och kyla skrämde bort värmen; våren är på väg och det är bara en fråga om tid. Imperial […][...]

Tillsammans med Shafiq Husayn och Om’mas Keith bildar Taz Arnold Sa-Ra Creative Partners. En trio som ägnat sig helhjärtat åt att flytta gränserna för den musik som ramas in av kanterna hiphop, soul, funk och elektronik. Shafiq Husayn gjorde en framgångsrik soloutflykt ner i rötterna på Shafiq En A-Free-Ka här om året. Nu är det […][...]

Tribes var en helt ny bekantskap för mig när Baby landade på min hallmatta. Aldrig hört talas om, min näthinnan har aldrig noterat bandet. Såhär ett par dagar senare, med skivan som partner i stereon, spelar det verkligen ingen roll ifall jag inte känt till bandet innan, jag kommer glömma dem inom kort. Så pass […][...]

Frida Alkestrand och Tove Möller har spelat tillsammans sedan 2008. Det började i Berlin, blev en debutskiva under 2010 och spelades in en uppföljare i Göteborg under vintern som gick. Och när jag börjar lyssna hör jag toner av musik jag saknat. Den slags musik det var ett tag sen jag lyssnade på. En känsla […][...]

Det är i nattens allra minsta timmar som Gang Colours har sin hemvist. När mörkret är som tätast och inget stör stillheten växer det ur allt elektroniskt brusande susande mjuka lager av omtänksamhet som Will Ozanne sveper in oss i som i en skön yllefilt. Ur den dunkla atmosfären plockar han fram nedtonade känslofyllda melodier […][...]

Oneirologi är termen för vetenskaplig drömforskning. Har man inte förstått av CunninLynguists tidigare album och Knos spridda produktioner att de någon gång skulle ge ett album den här titeln så förstår man det redan en minut in i Oneirology. Det är en tjock matta av ljud som rullas ut och manipulerar och kväver ens sinnen […][...]

”Jag gillar ironin” har Punch Brothers sångare Chris Thile sagt ”i att covern av det kända bandet är det mest abstrakta på hela skivan.” Han talar om covern av Radioheads Kid A som finns med på Punch Brothers senaste skiva ”Who’s Feeling Young Now?”. Och med sättningen mandolin, fiol, banjo, akustisk gitarr och kontrabas, får […][...]