”Jag flippar ut” ”Tänk om vänd om” ”Lava” ”Medicinkvinna” ”Fullblod” Fem starka skäl att kolla upp Wilmer X platta ”Silver” som något försenad släpps onsdag 22 mars. Med dessa låtar visar Nisse, Jalle och de andra i Wilmer X att de fortfarande kan producera högklassigt sväng. Lägg dessutom till ett antal andra starka låtar, både […][...]

Murderers är ännu ett hiphop-kollektiv. Ännu ett gäng. Fem snubbar och en tjej. Stenhårda allihop. Huvudman för hela gänget verkar vara en snubbe vid namn Irv Gotti. Det är väl därför skivan heter ”Irv Gotti presents…”. Ska jag vara ärlig har jag inte gjort några vidare efterforskningar. Jag har inte läst på. Jag har nöjt […][...]

Det var ett tag sedan jag kände mig riktigt berörd av ett nytt Cure-släpp. Deras senaste skivor har inte bjudit på några av gruppens starkaste ögonblick och därför lämnat mig ganska likgiltig. Men det har inte alltid varit så. Under en period var The Cure och jag oskiljaktiga. De var soundtracket till mitt liv. Och […][...]

Efter att ha spelat singeln ”Rocket True Temper 20 Oz.” på varenda fest sedan den kom, var det mer än dags för albumet att släppas. När förväntningarna växt och växt tills mattheten slog in och det helt plötsligt kändes som om det kvittade, då dök den upp; ”Fried On the Altars of Good Taste”. Nja, […][...]

Eftersom jag en gång beslöt mig för att inte vara konsument utan producent av vad det månde vara så förefaller det mig vara en något udda uppgift jag nu står inför, att recensera någon annans alster. Jag skulle med glädje kunna recensera några av mina egna, det skulle vara mycket enkelt: Allt som Jon Rekdal […][...]

Det är nu 21 år sedan Reeperbahn släppte sitt debutalbum. Några års frånvaro från rampljuset och ett par starka solo-album till trots, kämpar Olle Ljungström fortfarande mot de som avfärdar honom som posör. Om det nya albumet ”En apa som liknar dig” på allvar etablerar Olle Ljungström hos den breda publiken återstår att se. De […][...]

Är det någon som minns Marcy Playground? Näe, trodde väl inte det. Om man nämner ”Sex and Candy” så börjar några av mina musikintresserade vänner höja på ögonbrynen. De flesta slår emellertid ifrån sig med det fina begreppet one-hit-wonder. Möjligtvis är detta fallet, men det finns ett bra band också bakom denna den enda hiten. […][...]

The The hade enligt den allmänna uppfattningen sin storhetstid på 80-talet med skivor som ”Infected” och ”Mindbomb”. Jag hör till det fåtal som inte håller med om det. Jag förderar 1993-års ”Dusk” framför hela den gamla katalogen. Den märkliga samlingen ”Solitude” från året efter tycker jag nästan lika mycket om. Håll med om att det […][...]

Jag förstår inte var storheten, som så många verkar hitta i Misery Loves Co, ligger och gömmer sig. Själv har jag alltid tyckt att de varit en halvmesyr. I början av sin karriär verkade det som om de försökte göra klockren industri-metall utan att riktigt lyckas. Sen började de luta sig mot nån form av […][...]

Perry Farrells första soloskiva visar sig vara en samlingsskiva bestående av låtar inspelade av denna excentriske artists två tidigare band, Porno For Pyros och Jane's Addiction. Ja, och så finns där två nya spår också. För att motivera att det säljs som en Perry Farrell skiva får man anta. Titelspåret ”Rev” som gästas av Red […][...]