Det finns de som hävdar att det här är ett dåligt album. Många menar att det är sövande trist, andra säger att det är överskattat och talanglöst. Ett oförskämt rykte uppger också att Richard James skulle ha gjort hela albumet som ett skämt. Förmodligen är det Richard själv som startat ryktet, han brukar göra sånt. […][...]

Ibland händer det att man reagerar lite mer när man hör musik för första gången. Något tar tag i en, ruskar om i örongången och slår an en sträng djupt i ens hjärterot. Visst, en hel del skivor är bra. En del är riktigt bra. Sen har vi de där mötena som är som förälskelser. […][...]

Som utgångspunkt behöver ni bara veta följande: The Webb Brothers kommer från Chicago, verkar numera i Storbritannien och spelar en rätt underlig variant på symfoni-pop. Om det inte varit en genre förut så är det en genre nu. ”Maroon” är skiva nummer två och har producerats av Morrisseys gamle vapendragare Stephen Street. Den belönades inte […][...]

När jag var liten hade vi en hund som hette Milton. - Efter hästen? Brukade folk fråga, det fanns en hopphäst som var populär på den tiden som hette likadant. - Nej (vem i hela världen namnger en hund efter en häst?), efter Milton Nascimento. - ??? Hästen Milton är tydligen mer berömd i Sverige […][...]

Det är inte en speciellt enkel uppgift att med mina små ord försöka beskriva vad jag känner när jag lyssnar på världens tveklöst bästa skiva genom tiderna. Var börjar man? Kanske med låt #1 ”Disorder”, redan från första trumljudet hörs det vad det handlar om. När sedan basen kommer in i låten är jag nära […][...]

Det är väldigt sällan nu för tiden som man får känslan av att ”det här är det bästa jag någonsin hört” när man lyssnar på en skiva. Visst känns det som om man fick den känslan oftare förr? I och för sig har man ju efter ett antal års flitigt skivköpande kanske blivit mer kräsen […][...]

Det är få konstnärer förunnat att få vara riktiga pionjärer, en av dessa få, El Lissitskij, kom jag i kontakt med genom några andra sanna pionjärer: Kraftwerk. Jag som aldrig haft något större estetiskt sinne, föll pladask för omslaget till Kraftwerks ”Die Mensch Maschine”, och eftersom jag redan hört Kraftwerk var det med spänning jag […][...]

Eftersom dagensskiva.com är en site på Swedish. Så tyckte jag att det skulle passa bra med ett band från vårat hemland (for once). Man behöver inte alltid titta beundrande på USA. Med deras uppsjö och överflöd utav hårdrockband. Man kan faktiskt upptäcka att vi har varit lika bra och ibland t.o.m. betydligt bättre. Vem sa […][...]

Vad säger dig ordet rockpoet? Är det en poet som råkar lira rock eller en rockartist med särskilt poetiska texter? Snarare det senare va? Men är inte alla musiktexter poesi, jag menar: Det är inte så ofta man sjunger en roman… eller ett kakrecept. Och hur är det med svensk rockpoesi (ibland känns ordet aningen […][...]

Så här bra har jag aldrig hört Cat Power! Chan Marshall är den egensinniga, smått genialiska låtskrivaren bakom pseudonymen Cat Power. Med en röst mer hudlös än PJ Harveys men ett nästan likasinnat pendlande mellan det nakna och det utsmyckade i produktionen lyckas hon behålla sin originalitet. Detta är hennes femte album och kanske den […][...]