För ovanlighetens skull släpper Georgia Anne Muldrow kontrollen över produktionen, på Seeds låter hon Madlib sätta sig i stolen bakom rattarna och nöjer sig med att ställa sig längst fram i rampljuset. Redan på titelspåret, som inleder albumet, visar de var funken kommer att stå. Med ett anslag som dryper av soul och orden ”people […][...]

Det ligger något redan färdigt över Terrible Feelings, en känsla av ett band som vet vart de ska, hur de tar sig dit och att de ska dit. Samtidigt präglas Shadows av en liten och naggande god naiv approach som ger bandet en särprägel välbehövlig för genren. Det här är en snygg debutskiva från en […][...]

Det lär inte vara helt osannolikt att produktionsteknik och trumrytmsprogrammering är två ämnen som diskuteras lite oftare kring middagsbordet när bröderna Gresham träffas än hos andra familjer. När de tre bröderna har artistnamn som Logistics, Nu:Tone och Other Echoes finns åtminstone alla förutsättningar. Nästa gång kan de dessutom prata lite om broder Matts senaste Logisticssläpp. […][...]

What’s The 411? går efter kassettbandsmallen, där halva skivan (alltså ena sidan) har en helt annan stämning än den andra. Mary J. Bliges klassiska debutalbum öppnar med fem låtar i uptempo, vars melodier har glänst över världen i tjugo år och blivit bevisat sig odödliga. Det är ruskiga hits som jag inte har lyckats tröttna […][...]

Det är lätt att tröttna på trendmedveten musik. Jag gör det ofta. Då kan jag fylla mina hörlurar med Suede eller Oasis och beklaga att de fläskigt melodiösa britpop-gitarrerna verkar vara bannlysta från modet. Det fina med Spiritualizeds nya album är att det tycks vara skapat i en bubbla, avskärmat från allt vad trendkänslighet heter. […][...]

På Les Loups palettexplosion Les CÅ“ur dyker Chic inte bara upp en gång, utan två. Inget kunde passa bättre. Det har i år gått tolv år sedan Modjo satte fingret på det som egentligen hela tiden varit rätt självklart. Att Chic oundvikligen skulle bli en stor del i en framtida fransk dansmusikgenre. När Modjo samplade […][...]

Kanandensaren Spencer Krug är en mångsysslare, förmodligen mest känd via Wolf Parade, men också med fingrar med i bland annat Sunset Rubdown och Swan Lake. Som Moonface har han i denna variant adopterat de finska progstersen i Siinai för ett album där finnarna enligt skivbolaget Jagjaguwar ”vävt korgen och skapat basen, och Moonface målat äggen”. […][...]

Jag var aldrig helt övertygad av Heavy Breathing, Black Breaths förra platta och min första kontakt med Seattlebandet. Plattan föll ganska snart i glömska och jag har inte gett Heavy Breathing särskilt många vändor till i stereon. När nya plattan Sentenced to Life kom var mitt intresse därför ganska svalt och även om jag verkligen […][...]

En inte allt för vågad gissning är att många tänker på böcker med usla skivomslag när de ser namnet Millie Jackson. Bilderna som pryder albumen E.S.P. (Extra Sexual Persuasion) respektive Back to the S__t! hittar alltid in i de där älskvärda volymerna. Och om du inte tänker på omslagen tänker du förmodligen på Caught Up, […][...]

Ända sedan starten 1996 har Soviac varit i framkanten för utmanande indierock, oavsett inriktning utåt. Det har flörtats med dansmusik, noise och rak rock. Nu, efter ett gång års bortovaro från skivsläppartagen, kommer så Back Album – ett album som visar upp en hungrig trio. En trio som fortsätter att utmana och överraskar positivt. Jävligt […][...]