Den har kallats hiphopens Sgt. Pepper och inte helt utan anledning. Paul’s Boutique är ett album som ritade om kartan för både genren hiphop och en stor del av popmusiken utanför genren. Det är också ett album som skulle vara omöjligt att spela in idag. Idag skulle du förmodligen bli stämd bara av att tänka […][...]

För vad som är min sista recension för dagensskiva.com i sin nuvarande form väljer jag en skiva som släpptes för ganska precis trettio år sedan. Den tredje maj 1982 när Pornography släpptes, hade The Cure redan, i total enlighet med någon okänd form av logik, redan turnerat 14 datum (turnén döptes till 14 Explicit Moments) […][...]

Vi skriver 2012 i kalendern och något av årets musikaliska händelse i den lite hårdare skolan – och på flera andra håll – är Refuseds återförening. Lovorden haglar både från folk som är gamla i scenen och på kultursidorna. Det är dock bara att hoppas att alla som hyllar Refused inte bara hänger sig åt […][...]

Det går tretton indierockband på dussinet från Brooklyn och agnarna är lätta att sålla från vetet. Obits tillhör gräddan av scenen av flera anledningar. Dels; den ack så ängsliga approachen som präglar samtida band i genren är som bortblåst. Och rutinen. Rutin som är obetalbar. Bland annat sångaren/gitarristen Rick Froberg har ett förflutet i, konstpaus, […][...]

Bland alla mer eller mindre visionära franska musikaliska vildhjärnor är Sébastien Telliers definitivt en av de spretigare där han som en musikalisk motsvarighet till Sacha Baron Cohen ständigt återuppfinner sig själv i nya skepnader. Efter att tidigare släpp tematiskt kretsat kring hela ämnesskalan från politik till sex antar han den här gången rollen som musikalisk […][...]

Karina Pasian är ett underbarn. Hon föddes 1991 och under uppväxten i New York ska hon tydligen inte bara lärt sig bemästra både sång och klassiskt piano, utan även sex språk. Skivbolagen slogs över Pasian, men efter att debutalbumet släpptes på segrande Def Jam 2008 har hajpen sinat ut och det har varit svårt att […][...]

Jag kommer att tänka på West End-musikaler när jag hör Frida Hyvönen och det har inte bara att göra med de tydliga berättelser som finns i texterna utan i allra högsta grad också med musiken. Det finns spår av det redan på debuten och till To The Soul har det växt sig så starkt att […][...]

Kathy Diamond. Maximilian Skiba. KDMS. Det behöver inte vara krångligare än så. Finns det någon som personifierat – eller åtminstone röstifierat – de senaste årens nydiscovåg så är det Kathy Diamond. 2007 landade det Maurice Fulton-producerade debutalbumet Miss Diamond to You (utgiven på Permanent Vacation, en av de stora nydiscoetiketterna) och året efter hördes Kathys […][...]

Gästrikelåtar är en om inte vit, så i alla fall grå, fläck på folkmusikkartan. Få skivor har gjorts, och de som har gjorts har haft en museal känsla, som Sven Ahlbäck och Anton Jernbergs Gästrikelåtar. Så är icke fallet med Jeanette Evanssons Sikvik. Gästrikelåtarna är egensinniga och påminner emellanåt om orsalåtar. Evansson spelar kantigt och […][...]

Att Miles Kane, född 1986, skulle vara den förste av sin sort är tveksamt, för att inte säga omöjligt, med tanke på vilken blodslinje han aspirerar. NME hade nyligen ett omslag där Kane och Paul Weller figurerar som fadern och arvtagaren, och i ackompanjerande intervju roade sig både gammal och ung med att utfodra sina […][...]