Senast jag såg Looptroop Rockers var det på den glest befolkade festivalen Det stora kalaset. När de då klev ut på scenen utan Embee blev det först nästan chockade av de tunna leden framför scenen. Det märktes att det var ovant och lite, lite, obekvämt. Men istället för att deppa tog de tjuren vid hornen […][...]

Jag har egentligen vandrat upp till IP för att komma i tid till Looptroop Rockers, men hinner se slutet av Peter, Bjorn and Johns spelning. Glädjevrålet som möter Young Folks gör att beslutet att lämna Prop Dylan känns helt rätt. Det är ändå något vackert med ohämmade glädjetjut.[...]

Jag har fortfarande lite svårt att fatta att Prop Dylan fått ett beat av DJ Premier. Det är så obegripligt stort. Till Putte i Parken kommer han utan DJ, istället har han ett rockband i släptåg. Det funkar så där. Prop Dylan är inte landets mest nyanserade rappare och har fortfarande en hel del att […][...]

Jag erkänner. Jag är inget fan. Gjorde ändå den branta vandringen från lilla Pipadilly till gigantiska Stage of Joy för att se några ögonblick av Miss Li. Lät som väntat. Tralligt och glatt. Men som sagt, inte min påse.[...]

Det är inte särskilt tacksamt att som relativt okänt norkst rockband kliva ut på den minsta secnen den svagaste bokade dagen på Putte i Parken 2011. Det är mao inga större mängder som samlats framför scenen när norrmännen sparkar igång. Jag försöker så här två dygn senare komma ihåg hur det lät, men lyckas inte […][...]

Om det var en tuff utmaning att öppna de två mindre scenerna på Putte i Parken var det nästan övermäktigt att ta sig an den näst största, Dalen-scenen. Även om det satt ganska många människor i slänten ner till den vackert belägna scenen var det väldigt tunt framför den. Tycker ändå att Electric Boys levererade […][...]

Her Bright Skies passade nog de tillresta och tidiga Paramore-fansen bättre än Stefan Sundström, men för mig räckte det med två låtar. Bra gensvar från publiken som stod ganska tät framför den lilla scenen med namnet Pipadilly.[...]

Stefan Sundström och hans kollegor fick det otacksamma uppdraget att dra igång festivalen. Det var en ganska tunn skara som samlats vid scenen som kallas Baby Joy. Jag hann bara se tre låtar och tyckte ändå att det gungade på ganska bra. Lite lojt kanske, men skönt i den intensiva solen.[...]

När Grammisgalan är något som sker i det dolda är P3 Guld desto mer utåtagerande. Direktsändning i radio och tv-sändning någon timme senare. Det märks lite på plats. Det är mycket kameror och hjälpredor som lotsar de medverkande hit och dit när P3 Guld håller sitt årliga evenemang, i år i Lisebergshallen. Det är enligt […][...]

Den stora finalen med Iron Maiden på Sonisphere blev något av en märklig historia. Det häftiga regnet hade gjort området till ett veritabelt ler-inferno och i hopp om att hitta någon slags fast mark att parkera fötterna på hade jag tagit plats långt ut på högerflanken. En del har kallat låtlistan på den här turnén […][...]