Foto: Rockfoto.nu/Linnéa Pettersson Så var det dags igen. Återigen tar Håkan Hellström emot publikens jubel på hemmaplan. Man börjar bli van vid honom nu. Denna gång har backdropen en bild på honom i bar överkropp, blickandes i fjärran. Är man på sådant humör kan man säkert tänka att hybris drabbat också den gode Håkan till […][...]

Foto: Rockfoto.nu/Annika Berglund Försenad som jag är blir jag bara tacksam över Kelis förmodade divalater. En av festivalens mest förvånande bokningar är nämligen drygt 20 minuter sen. Kelis betonar sedan att detta är hennes första spelning på länge. De mjukare tonerna har fått stryka på foten för ett mer rockbetonat och rått livesound. Tyvärr är […][...]

Foto: Rockfoto.nu/Olle Kirchmeier Bredvid mig skrattar Haglöfs-35-åringarna när de stora skärmarna visar den främsta radens gråtande fans. Kanske är de för jämnåriga för att uppskatta Henrik Berggrens rödfodrade cape och teatraliska manér, men varje år har ju en ny kull 15-åringar i sitt sköte, likväl som bandet har sina militant trogna fans. På en av […][...]

Min vana trogen så ser jag bara en Sonic Youth-låt. Vi är alldeles för sena in på festivalområdet och missar nästan hela konserten. Men det spelar ingen roll. Nu har jag sett en fantastisk inledning och en fantastisk avslutning. Nästa gång ska jag se mittpartiet tror jag. Lee Ranaldo och Thurston Moore är fantastiska konstnärer. […][...]

Vi kommer fram till Annedalskyrkan och hinner se slutet av Scott Matthews spelning. Det är finstämt och märkligt i den tysta kyrkan. Han har en vit klädedräkt med hood. Modern hippie. Bänkraderna är fulla och ljussättningen av koret är fantastiskt. Stämningen blir naturligt sakral och högstämd. Strax efter klockan ett avslutar de sitt set, lite […][...]

Foto: Rockfoto.nu/Linnéa Pettersson Jag står i ett hav av män. I ett hav av dyra stereoanläggningar. I ett hav av foträta skor och regntäta, skitfula jackor. Jag står i ett hav av sporadiska frisörbesök. Vi har så mycket gemensamt. När resten av redaktionen dricker öl new age-dansar jag tillsammans med det gigantiska havet av skitfula […][...]

Foto: Rockfoto.nu/Beatrice Törnros Det är någonstans i mitten på spelningen som Robin Pecknold, sångaren i Fleet Foxes, förstår att den stilla publiken ser så oengagerad ut för att de är hänförda. När han sitter själv på scenen och sjunger Oliver James som han sakta stapplar in i med omtag. Det är då en värme och […][...]

Foto: Rockfoto.nu/Annika Berglund Pharrell Williams, Chad Hugo och Shay Haleys musik är inte död. Den lever som aldrig förr. Det bevisade N*E*R*D (No-one Ever Really Dies) igår på Flamingoscenen framför en jublande publik. Med en bas i rock och hiphop lyckas man få igång en väldigt blandad publik. Pharrell är lika het som vanligt med […][...]

Foto: Rockfoto.nu/Pauline Benthede Den näst mest säljande kvinnliga hiphopartisten Lil’ Kim är kanske mer känd för hennes förhållande med Biggie, hennes obefintliga kläder och alla meningslösa lagöverträdelser som gett henne fängelse, än hennes musik. I vilket fall vid den första tanken. Men hon har haft mängder av hits med många av hiphopens stora ikoner under […][...]

Foto: Rockfoto.nu/Annika Berglund The National inleder något reserverat med Start a War, men det ska inte vara länge. Inledningsvis är det mest violinisten som försöker höja temperaturen på scen med sina utsvävningar både kroppsligt och musikalist men snart följer de andra efter. Sångaren Matt Berninger håller så klart emot mest. Men han agerar egentligen bara […][...]