Avril Lavigne har den där tonen som låter svartviolett och vänligt ursinnig. Mitt i skivbranschens mammut-kris går hon och gör en debutskiva som säljer fjorton miljoner ex och vinner en resväska Grammy-priser. Andra skivan är en rockdriven sommarsynkroniserad cd.

POOSH säger den stora ballongen uppe i skyn när junimånaden kryper in över stan. Stora eldflammor brixtrar till mot den drunkningsblåblöta himlen.

Det är ett POOSH som ideligen ryker till och hettar upp Avrils musik.

Skivan är lättsmält som en iskub i skymningsdrinken. Faktiskt är hennes skiva en perfekt lägesbestämning för var pop med fartränder befinner sig idag. Om man tänker sig musik som en fruktig och fräsande lätt efterrätt. Noll snobb-kooefficient. Avrils röst är djupt insvetsad i musiken. Plötsliga närbilder på hennes röst är starka som solbrännan på ryggen och när hennes sång sen lyfter och seglar känner jag som om jag hänger i ett flygplan lågsniffande över vågtopparna. Det ryms en stor bränning av böljande trotsighet i hennes låtar. Musiken KRASH-MARÄNG-stänker hela tiden. Poprock är hennes golv. Svetsloppor modell söta nyckelpigor kryper runt i melodierna. Som har möblerats med små puffkuddar och tapeter som är den nya tidens ljudgarnityr.

Nya skivan är ett argument för att köpa en bil modell cab och busköra mot kusten. Musik för cross-country driving i öppen bil är ingen tydlig genre, men du vet vad jag menar. Musik som du vrålar med i och trycker ner gaspedalen genom och känner hur landskapet vidgas i champagnebrusande cinemascope. Jag lyssnar just nu på henne i min Mac-dator, trots att skivans omslag säger att det är omöjligt. Numera kan man inte ens lita på förbud och stoppskyltar. Det är laglöst och öppet. Bra! Stort larm finns här på skivan. Ibland stort, svart mulleråskväder.

När hennes röst snittar upp bombkrevaderna är det svårt att inte helt ge sig och vrida upp volymen. Men jag hittar vare sig handskfack eller gaspedal på min Mac-dator. Ska gå ut och shoppa efter något med bredstereo i gatukryssargenren. Svartviolett bil med cab-möjlighet sökes. Här sitter jag och stampar takten så min vänlige granne under mig tappar peruken. Allt är Avrils fel. Avril som tänjer en del stavelser så att dom känns som rep i en himmelsk hängbro. Köp ett extra ex åt din mest arty-farty snobbkompis. Lavigne regerar. Lavigne levererar. Avril avancerar. Alinge recenserar. (Här skulle jag som recensent velat ge skivan såna där buzzande getingar som Expressen har. Hade varit rätt insektssorten för den här sommarsuveräna skivan. Nu får vi föreställa oss att kuberna som är betygsmarkeringar här är iskuber i sommardrycken serrverad ur stor glastillbringare ute på balkongen medan ballongerna i skyn skrämmer aschlet av somliga flygfän med sitt efterlängtande POOSH!!!!!!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!! och här fejdar vi i en sky av elektriska !!!!!!!!!!!!!!! utropstöcken ………… och poppunkter ………………….. ……………………… …………………….. ……………………)