Jag fastnade för två meningar i Erlend Loes ”Naiv. Super.” som jag läser för tillfället. I det fallet handlade det om en Volvo, men jag tycker dess enkelhet med lätthet kan appliceras på indierock.

Så här stod det: ”Full fart, för alltid. Och sol hela dagen.” Indierock är enkelt. Ska vara enkelt. Full fart mot mig. In i mig. Och sen sol hela dagen.

Skivan börjar med att Lisa Lundkvist räknar in och med ens blir hon ackompanjerad av handklappstakt. Handklapp funkar alltid och leendet breder ut sig på mina läppar. Det känns nästan som ett billigt trick för att få mig att falla. Sol hela dagen. Full fart framåt och sen en gång till, ”One more time, boys” som hon uppmanar sina kumpaner, Frode Fivel (gitarr och sång), Alex Kloster-Jensen (gitarr och produktion) och Johannes Kanschat (trummor).

Visst har det varit ganska många band nu ett tag med minimalistisk sättning som aldrig låter ljudbilden fyllas ut helt. Men det gör ingenting. Mellanrummet säger något. Visst kan det tyckas utstuderat, att så här gör man indierock. Och visst kan hon sjunga bättre än hon gör. Visst kan de spela mindre slarvigt. Visst kan det bara vara en pose. Ytterligheterna skivan svallar mellan skulle också kunna tas för att de känner efter med fingret i luften, men det låter inte bara så. Country, New York-punk, blues och skandinavisk indiepop samsas i en fungerande mix. För att de vill och för att det funkar. Inte det ena eller det andra. Ytterligt medvetna om indierockformen, men ändå passande i den.

När Lisa har sången låter det fränt och modigt, om än lite tillgjort i partier. Men detta kontrasterar skönt när Frode tar över i några spår utspridda på skivan. Tillsammans blir det mer än en skiva med var för sig skulle vara.

Bäst är inledande Have You Seen My Boy?”, Frodes I Won't Let You Go and I Won't Change My Mind och Pussycat. Sämst är Windy Fields och Second Hand Teenagers i skivans mitt som faktiskt kunde kvitta helt.

I Norge, där skivan släpptes först, är skivan hyllad över alla bräddar i tidningarna. Så bra är det inte. Men Norge känns ganska kul just nu, bättre än någonsin. Som att något stort är på gång där bortom bergen. Det är bra och ännu ett skäl att åka på Quart-festivalen i sommar.