Det här är mogen musik. Dina föräldrar, och deras föräldrar med för den delen, kan lugnt lyssna på de fem låtarna utan att riskera att sätta kaffet i vrångstrupen. Det är mer kafferep med blommiga kaffekoppar och räkmackor, småkakor och en slätstruken, stärkt linneduk än en ståkaffe latte med en svåruttalad smörgås som tillbehör.

Den som är ute efter attityd, trendig musik med distade gitarrer, fräcka samplingar eller rhymes med bra flyt eller vad som än är den hetaste trenden just den innevarande veckan, får leta upp en annan platta. Den som är ute efter singer/songwritermusik med varierande stänk av jazz har här ytterligare en titel att skriva upp på listan med skivor att kolla upp.

Inte för att låtarna på Scratch är särskilt retro, mossiga eller gammaldags. Men den dominerande känslan är att musiken är gjord av en mogen kvinna för mogna lyssnare. Det är stillsamt, vackert och ofta rätt sorgligt. Musiken i sig själv river inte upp några sår, men texterna handlar ofta om de sår som redan finns i själen. Sådant som stavas livserfarenhet.

Inledande Sunken Treasure visar vägen och Lottas späda, nästan viskande sång visar vägen. Den stora överraskningen är när mikrofonen plötsligt delas med Claes Dorthé, annars är det varmt och tryggt från första tonen till den sista utan tvära kast – ungefär som hela ep:n.

Scratch är den låt som låter mest modernt med sina kalla plockande gitarrer. Stranger är poppigast och kanske det minst starka spåret. Regina Lund eller A Camp-Nina skulle kunna ha med dem på sina skivor utan att de skulle sticka ut alldeles för mycket. Akustiska Be Kind är fin med sina stråkar. Jazzinfluenserna är som starkast i Lightbulb där man nästan kan känna röken från en sylta med dimmig belysning.

Men bara nästan.

Varmt och tryggt. Kallt och ensamt. Lätt och luftigt. Naket och avskalat.

Känslorna och stämningarna är varierande. Men det bjuds inte på några ytterligheter – snarare lagomheter.

Det är det som gör att Scratch från att få ett högre betyg. Det bränner aldrig riktigt till. Röken blir aldrig tillräckligt tät. Kaffet är inte blaskigt eller kallt, men inte heller tillräckligt starkt och rykande.

Trevligt, men inte livsviktigt.