Recension
- Blues Project (CD) Kid Loco
- 1999
- Yellow Productions/East West/Warner
Genomtänkt debut
Lyssna
Externa länkar
- Les Pop Porn Pages
- Självklart, en fransk sida om Kid Loco.
Kid Loco var länge okänd för mig. Sedan dök ”Jesus Life for Children Under 12 Inches” upp, en kanske inte helt lyckad remixplatta, som jag sällan lyssnar på, men som fick mig att bli nyfiken på hur Kid Loco skulle låta om han inte remixade andras kända låtar, utan i stället skapade något eget.
Några veckor efter det att jag recenserade ”Jesus Life..” dök så ”Blues Project” upp, Kid Locos debutalster från 96. Skivan har varit svår att få tag på i Sverige, men nu är den ommastrad och släppt även på den svenska marknaden.
Kid Locos musik bygger till stor del på triphop-beats, jazzstämningar och och samplingar av ostig filmdialog.
Låtarna har namn som ”Public Paranoic Number One”, ”Talkin Bible Vendors Blues”, ”Welcome in a World of Sex”, ”Sister Curare” och ”Kronos Goes Cosmos”. Och bara genom att läsa dessa titlar får man en uppfattning om att Kid Loco försöker verka svår. Det är han inte. Låtarna är lättlyssnade och enkelt uppbyggda vilket gör att de allra flesta som tycker om trummaskinskompad och triphop-anstruken easy-listening jazz, spelad av en hiphop- och reggae-diggande fransman, kommer att uppskatta den här skivan omgående. Om man inte är allergisk mot de gospelanspelningar som dyker upp eller det faktum att den här skivan kan ses ha en hög prettofaktor.
Undertiteln på skivan är ”the rise and fall of arthur Stewart” och förklarar vidare att ”…this is the story of an angry young man on the road making a search for himself, God, Sex, Dope and Depravity…”
Dessa ord lägger den sista pusselbiten på plats. Nu vet jag att Kid Locos genomgående tema är just gud, sex, knark och depraverat leverne. Texter/samplingar, omslag och titlar på de skivor jag känner till och har hört är nästan uteslutande ägnade åt dessa fyra teman på ett eller annat sätt.
Att intellektualisera sin musik på detta sätt tycker jag om. Det förandleder lyssnaren att bibehålla intresset för artisten i fråga, då det en gång väckts. Det ger också en bild av vad det är som inspirerar Herr Loco. Nu vet ju inte jag hur många som lyssnar på franska neobeatmusiker i triphop facket, men jag tror att de kan bli fler efter att de har hört Kid Locos ”Blues Project”.
Publicerad: 1999-08-19 00:00 / Uppdaterad: 1999-08-19 00:00

Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).