Det finns två tillfällen på General Surgerys mycket emotsedda fullängsskiva ”Left Hand Pathology” som lyfter sig en bit över resten av skivan. Båda två återfinns ganska tidigt på skivan.

Det ena är i första låten ”If These Walls Could Talk” när tempot tas ner en aning och bandet får till ett grymt sväng. De slänger in ett par break som fylls ut med vad jag tror ska låta som några slags kroppsljud, men som låter så där obestämt. Precis som det mesta lär vara på patologiska avdelningen för oss vanliga dödliga.

Det andra kommer sedan redan i andra låten ”Ambulance Chaser”, även där när tempot dras ner. Efter ett idogt grindande i inledningen av låten stannar trummorna upp och följer endast med riffet på ridecymbalen. När trummisen Adde Mitroulis sedan sparkar igång bakom skinnen igen infinner den smått underbara d-takten för en stund och återigen grymt sväng.

Vad dessa två ögonblick vittnar om handlar om såväl lekfullhet som glädje och det ena är beroende av det andra. Skivan handlar i övrigt mestadels om, som bandnamnet vittnar en aning om, grindcore och death metal i samma anda som Aborted och Carcass, vilka General Surgery var samtida med i sin begynnelse där i slutet av 1980-talet. Även om bandet legat på is och bytt skepnad sedan dess.

Och visst är det fint med kvalitativt rensande. Men det blir så mycket bättre och roligare när det görs med så här stor finess. En välkommen comeback, onekligen.