I början av årtusendet släppte Goapele en självfinansierad skiva som hon valde att kalla ”Closer”, efter en av låtarna. När den skivan sålt slut och hon fortfarande inte nått större uppmärksamhet spelade hon in ytterligare fem låtar och släppte en ny version som fick namnet ”Even Closer”. Det gick bättre – om än långsamt. 2003 började det bubbla mer och så sent som i augusti förra året blev ”Closer” en liten radiohit i Detroit, vilket kanske förklarar varför den finns med som bonusspår den här gången också.

För två veckor sedan släpptes så äntligen ”Change It All”. Vi är några som väntat ett tag nu. Debuten lovade, trots ojämnheter, mycket mer. Den här gången kommer hon med SonyBMG-maskineriet i ryggen. Det borde garantera mer uppmärksamhet, även om det så klart inte är alldeles säkert. Här hemma finns till exempel, så vitt jag vet, inget släppdatum ännu. Å andra sidan är det billigare att beställa från utlandet, så det kan också kvitta om den släpps lokalt eller inte. Så länge ordet når ut.

Att Goapele verkar i soulfacket har ni säkert redan räknat ut efter att ha sett omslaget. Ni har säkert också gissat att hon förmodligen drar mer åt neosoulen än bling-r'n'b:n. Och om jag ska försöka mig på någon sorts musikalisk referens-triangulering får det bli med hjälp av Jill Scott, Maxwell och kanske Nina Simone. Mjuk och snyggt svävande soul med jazzkant.

Hon sjunger med en stämma som är både kraftfull och skör på en och samma gång. Ganska ofta får jag känslan av att den är på väg att krossas som glas på vägen från hennes strupe till mitt öra. Upplösas i vassa atomer. Musikaliska nålar som tränger rakt in i mitt hjärta.

För finsmakare är SA-RA Creative Partners medverkan en stor och tydlig kvalitetsstämpel. På samma sätt som Linda Perrys namn får oss att rynka på näsan och anlägga en gravt skeptisk min. Lyckligtvis är SA-RA:s bidrag flera och Perrys ett enda (den faktiskt inte helt oävna powersoulballaden ”Darker Side of the Moon”). Lite oväntat är det också SA-RA som främst utmanar mina godsmaklökar med några tvivelaktiga gitarrpålägg och ylande synthar i ”Fly Away” (att jag efter intensivt lyssnande fallit som en fura för den är slutet på den historien). SA-RA:s allra finaste bidrag är den elektroniska stappelfunken i ”Good Love”. Magi.

Att ”Go Find a Way” som släpptes som mp3-smakprov inför ”Change It All” här heter bara ”Find a Way” får mig att undra om det var från Goapele Common stal ”Go”-beatet. Legenden säger att Common klev in i studion när Kanye West satt och jobbade på just det beatet och bönade om att få det (och fick det). Trist för Goapele som faktiskt gör det mer rättvisa. Fortfarande en riktigt bra låt, men inte riktigt lika fantastisk.

Skivans höjdpunkt kommer nu istället i ”You”, en vacker duett med Dwele. Förutom ett perfekt samspel mellan två av mina favoritröster har den en fri bas som utforskar nya vägar genom hela låten, perfekt avvägda gitarrer och ett snyggt pianokomp som kliver in och tar täten vid precis rätt tillfällen. Strålande.