Härom dagen postade en kompis en video med The Rascals i min Facebookfeed. Det ledde till vidare diskussioner om Miles Kanes nyfödda solokarriär och tillämpande av tydliga men sakliga retroinfluenser, därefter från Miles oundvikligen till Alex Turner och deras Last Shadow Puppets. Någonstans därifrån, givetvis också Arctic Monkeys. De senaste dagarna har alltså varit en regelrätt frossa i underåriga engelska luggar.

Oavsett om Turner och Kane någonsin väljer att återuppliva The Last Shadow Puppets eller ej, så är det just i jämförelse av R U Mine? med en av deras videos, Standing Next To Me som Turners stilistiska och musikaliska skilsmässa från Kane blir som tydligast. Miles Kane klär självklart och naturligt som en modern mod; Turner, däremot, ser mest obekväm ut i kostym. Den quiff, mc-utstyrsel och tatueringar som han istället visar upp på senare tid tycks däremot obestridlig. Oavsett vilken väg både han själv och Arctic Monkeys tar framöver, så börjar Alex Turner att kännas som något av en auktoritet, trots sina späda tjugosex år.

I skrivande stund befinner sig Arctic Monkeys precis i startgroparna för en USA-turné tillsammans med The Black Keys. Japp, Black Keys. Kanske inte den kombination jag satsat mina cent på för ett par år sedan. Nu känns det dock inte längre speciellt underligt. Redan när jag såg dem på Benicàssim-festivalen för några år sedan (då med två album i ryggen om jag minns det rätt) var Monkeys ett muskelflexande som hette duga, så därifrån till riffande som närmare minner om amerikansk stoner än spattig brittindie är steget egentligen inte så långt.

R U Mine? är en ganska tvär historia, utan någon egentlig refräng och med aggressiv struktur. I den ackompanjerande videon kör Turner och trummisen Matt Helders omkring och gör rockposer i svartvitt. Lägg till maskerade kvinnor i cowboyhatt. Det är givetvis ganska störigt och uppenbart extremt långt ifrån allt vad retroelegans heter, men också ganska genialiskt.