Recension
- White Mind (CD) Harlem
- 2003
- Gramme/Border
Synthmonster
Lyssna
Externa länkar
- Harlem in space
- Officiell sida. Här kan du lyssna på några av spåren i Real Audio.
- Gramme
- Nystartat svenskt skivbolag. Bakom det står Jean-Louis Huhta, Anders Tholén och medlemmarna i Harlem.
- Johan Skugge
- Johans sajt centrerad kring hans eget elektroniska projekt i eget namn.
- Mitek
- Get snart ut en ny tolva med Johan Skugge.
- Source Records
- Gav ut Johan Skugges "Objects and Buildings".
- AV Centralen
- Johan Skugge tillsammans med Andreas Tilliander och videokonstnärerna Olle Huge samt Martin Malm är AV Centralen.
Porrsång, synthar, 80-talsljud. Bluespunkrockarna i Rockmonster har blivit electro-clash i Harlem. Eller vänta, jag reviderar och utvecklar: Bluespunkrockarna i Rockmonster har ersatt instrumenten med synthar och gjort synthbluespunkrock i Harlem. Men eftersom electro-clash har blivit ett grunge-begrepp så funkar det även här.
Johan Skugge (tidigare i Yvonne) och Martin Thomasson (tidigare i Falconetti) var förut två av tre medlemmar i Rockmonster. Som duo bestämde de sig från början för att kombinera elektronik och synthar med gitarr och sång. Efter hand las gitarren helt åt sidan till förmån för en helt elektronisk ljudbild.
Harlem har samma form som Rockmonster. Precis som Mikael skrev om Rockmonsters debut så bygger Harlem låtarna kring ett element; en synthriff, ett groove eller en sångslinga. Den enkla grunden hamrar mässande ut låten. I hålen och ovanpå ytan fyller de i med detaljer som lyfter helheten.
Johan Skugge ger ut elektronisk musik under eget namn också, men där hittar du inte så många referenser till hur Harlem låter, även om klipp-och-klistra-tekniken känns igen. Tonerna är djupare precis som i Rockmonster.
Även om jag tycker om tanken på Harlem kan jag inte säga att jag gillar dem lika mycket som jag gillade Rockmonster. Stilen känns lite sökt och som att de inte riktigt hittat hem ännu. En del av mig önskar också att de hade gett ut det här under Rockmonsters namn. Det hade givit mig en annan dimension, en förvånad uppsyn och ett slag i ansiktet när jag började lyssna på skivan.
Mitten på skivan är det bästa partiet, det är också här Harlem låter som tyngst. Partiet börjar med ”Evil Twin” där Lina gästar. Hennes mjuka och Martins mörka röst låter syndigt och fränt tillsammans. Den musikaliska bakgrunden ger mig bilder från Basin City och serierutor ritade av Frank Miller på min inre näthinna. Mycket regn och ond bråd död. Lina lyfter även ”Desire Club” som följer direkt efteråt. Det stänker svett om piskande ”Panic Button” med filtrerad sång och skön trumloop.
Allra bäst är ”Panama Red” när ett kompressorliknande ljud rullar runt i högtalarna. Något som liknar en trasig transformator bryter upp takten och Martin sjunger om för mycket oljud. Jag tänker på Peace, Love & Pitbulls och det är alltid en bra tanke.
Publicerad: 2003-04-14 00:00 / Uppdaterad: 2003-04-14 00:00
28 kommentarer
har jag suttit och väntat på en synthskiva?
#
6 av 10? jag skulle ge den 8 av 10
#
Jag säger detsamma, men varför så lång och komplicerad recension?
#
Jag sa detsamma som ”va fan?”!!!!
#
Synthen dog när Fredrik Strage föddes
#
det är väl roligare att skriva synthmonster än idmmonster…
#
Jag hatar:
- alla använder synthar
- alla blir electroclash
#
håller med om att synthar är mesiga
#
Äh, Electroclash är ju bra ju, ofta iaf.
#
Jag ar val dum i huvet nu, men va e electroclash? Later fanigt…
#
jag gillar rock
#
Haha… det är så underbart. Synthen provocerar fortfarande som fan. Puss på er pojkar!
#
jo…hmmm…det är uppenbart att synthen provocerar ”som fan”. Bara det faktum att den stora debatten om samtidsmusiken (kommentarer till en recension på en hemsida…) totalt domineras av (knappt en handfull) riktiga utbrott som kräver alla synthars snabba död (”synthar är mesiga” o ”jag gillar rock”) får mig verkligen att känna historiens vingslag martin… musikrevolutionen är här…
#
puss själv, förresten
#
Verkar bra. Detta ska kollas upp.
#
Åhhh… haha. Argt var ordet för idag.
#
Vår nästa demo kommer heta Electroclash-2Step-Trash.
#
tagga ned lite grann och lyssna på skivan istället. har ju fan inget med nån äläktråcläsh att göra. nästan rock …
#
Jag håller med Andreas, Harlem är betydligt bättre än de flesta svenska rockband trots att de inte har några gitarrer
#
De är suveräna! Ett svenskt ARE Weapons!
#
alltså, harlems skiva är antagligen det bästa svenska jag hört på över tio år, helt ärligt. och white mind håller riktigt hög klass även internationellt. nån electroclash är det verkligen inte.
jag tycker harlem har mycket mer gemensamt med suicide, loop, snapper, j&mc, daf, cluster och harmonia än de har med miss kittin, the hacker, adult, fischerspooner eller ladytron. är suicide electroclash?
fast det är väl bekvämt att avfärda harlem med något trendigt modeord.
sen kan man ju också fråga sig hur mycket du gillade rockmonster. tycker du inte sångaren i harlem låter skrämmande likt sångaren i rockmonster? hde du haft nån koll på banden du recenserar så hade du vetat att det är martin, inte johan, som sjunger i båda banden. fast det är klart; om du lite trött kallar harlem för electroclash så är du väl lika bekväm när du gör research inför en recension.
#
byt namn till http://www.dagensSVENSKAskiva.com
#
Köpte Harlemplattan för några dagar sen, och måste hålla med Only Shallow om att det är riktigt, riktigt bra. Kanske inte det bästa svenska på tio år, men det bästa på mycket länge. en 9 el 10 av 10.
#
men hallå, suicide finns ju redan!
#
Haha. Jag har sett Rockmonster 2 eller 3 gånger, jag tror jag har allt de släppt (kanske missat någon singel, men jag tror inte det) och har alltid varit helt övertygad om att det var Johan som var sångaren. Eller rättare sagt, jag har satt fel namn på fel person. Tack för rättelsen.
Jag avfärdar inte Harlem alls, jag är bara inte störtförälskad.
Det roliga med ett modebegrepp som electro-clash är att det ju inte stannar vid grunden: Miss Kittin, The Hacker, Fisherspooner. Det har istället fått bre ut sig och lägga sig som ett stort täcke över allting som är nytt, har synthar och mer eller mindre retro-känsla. Således ett grunge-begrepp – innefattar massor av band från samma tid som inte har speciellt mycket med varandra att göra, men vissa beröringspunkter. Det är knappast det mest centrala i recensionen.
Jag tycker att Harlem har en del gemensamt med Fischerspooner, Golden Boy, The Hacker och Miss Kittin. Främst i ansats och tematik. Men jag skrev inte något av deras namn för jag tyckte inte det var relevant. Jag skriver inte Suicide, Jesus & Mary Chain eller Depeche Mode heller.
Fotnot: Revidera betyder 1. ändra, omarbeta, bearbeta 2 granska noga, underkasta revision, rätta.
#
sluta intellektualisera musik! harlem är rock and roll!
#
Rock and roll är det väl ändå inte? Snarare industridisco.
#
jag hoppas verkligen att någon av dem spelar trummor.
#
Kommentera eller pinga (trackback).