dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Harlem: White Mind
White Mind (CD) Harlem
2003
Gramme/Border
6/10

Synthmonster

Lyssna

Sök efter skivan

Porrsång, synthar, 80-talsljud. Bluespunkrockarna i Rockmonster har blivit electro-clash i Harlem. Eller vänta, jag reviderar och utvecklar: Bluespunkrockarna i Rockmonster har ersatt instrumenten med synthar och gjort synthbluespunkrock i Harlem. Men eftersom electro-clash har blivit ett grunge-begrepp så funkar det även här.

Johan Skugge (tidigare i Yvonne) och Martin Thomasson (tidigare i Falconetti) var förut två av tre medlemmar i Rockmonster. Som duo bestämde de sig från början för att kombinera elektronik och synthar med gitarr och sång. Efter hand las gitarren helt åt sidan till förmån för en helt elektronisk ljudbild.

Harlem har samma form som Rockmonster. Precis som Mikael skrev om Rockmonsters debut så bygger Harlem låtarna kring ett element; en synthriff, ett groove eller en sångslinga. Den enkla grunden hamrar mässande ut låten. I hålen och ovanpå ytan fyller de i med detaljer som lyfter helheten.

Johan Skugge ger ut elektronisk musik under eget namn också, men där hittar du inte så många referenser till hur Harlem låter, även om klipp-och-klistra-tekniken känns igen. Tonerna är djupare precis som i Rockmonster.

Även om jag tycker om tanken på Harlem kan jag inte säga att jag gillar dem lika mycket som jag gillade Rockmonster. Stilen känns lite sökt och som att de inte riktigt hittat hem ännu. En del av mig önskar också att de hade gett ut det här under Rockmonsters namn. Det hade givit mig en annan dimension, en förvånad uppsyn och ett slag i ansiktet när jag började lyssna på skivan.

Mitten på skivan är det bästa partiet, det är också här Harlem låter som tyngst. Partiet börjar med ”Evil Twin” där Lina gästar. Hennes mjuka och Martins mörka röst låter syndigt och fränt tillsammans. Den musikaliska bakgrunden ger mig bilder från Basin City och serierutor ritade av Frank Miller på min inre näthinna. Mycket regn och ond bråd död. Lina lyfter även ”Desire Club” som följer direkt efteråt. Det stänker svett om piskande ”Panic Button” med filtrerad sång och skön trumloop.

Allra bäst är ”Panama Red” när ett kompressorliknande ljud rullar runt i högtalarna. Något som liknar en trasig transformator bryter upp takten och Martin sjunger om för mycket oljud. Jag tänker på Peace, Love & Pitbulls och det är alltid en bra tanke.

Kal Ström

Publicerad: 2003-04-14 00:00 / Uppdaterad: 2003-04-14 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1928

28 kommentarer

har jag suttit och väntat på en synthskiva?

va fan? Oregistrerad 2003-04-14 00:01
 

6 av 10? jag skulle ge den 8 av 10

hur i helvete? Oregistrerad 2003-04-14 00:03
 

Jag säger detsamma, men varför så lång och komplicerad recension?

Ehhh? Oregistrerad 2003-04-14 00:03
 

Jag sa detsamma som ”va fan?”!!!!

Ehhh? Oregistrerad 2003-04-14 00:05
 

Synthen dog när Fredrik Strage föddes

arg skåning Oregistrerad 2003-04-14 00:07
 

det är väl roligare att skriva synthmonster än idmmonster…

martin friberg Oregistrerad 2003-04-14 00:19
 

Jag hatar:

- alla använder synthar

- alla blir electroclash

The Major Oregistrerad 2003-04-14 01:08
 

håller med om att synthar är mesiga

kOloEk Oregistrerad 2003-04-14 01:29
 

Äh, Electroclash är ju bra ju, ofta iaf.

Hallonsaft Oregistrerad 2003-04-14 04:48
 

Jag ar val dum i huvet nu, men va e electroclash? Later fanigt…

Bakis... Oregistrerad 2003-04-14 07:06
 

jag gillar rock

norrmän i spandex Oregistrerad 2003-04-14 07:33
 

Haha… det är så underbart. Synthen provocerar fortfarande som fan. Puss på er pojkar!

martin. Oregistrerad 2003-04-14 08:16
 

jo…hmmm…det är uppenbart att synthen provocerar ”som fan”. Bara det faktum att den stora debatten om samtidsmusiken (kommentarer till en recension på en hemsida…) totalt domineras av (knappt en handfull) riktiga utbrott som kräver alla synthars snabba död (”synthar är mesiga” o ”jag gillar rock”) får mig verkligen att känna historiens vingslag martin… musikrevolutionen är här…

Kalle Oregistrerad 2003-04-14 08:59
 

puss själv, förresten

Kalle Oregistrerad 2003-04-14 09:00
 

Verkar bra. Detta ska kollas upp.

Anonym Oregistrerad 2003-04-14 09:13
 

Åhhh… haha. Argt var ordet för idag.

martin. Oregistrerad 2003-04-14 09:59
 

Vår nästa demo kommer heta Electroclash-2Step-Trash.

Vadå jag butter? Oregistrerad 2003-04-14 11:04
 

tagga ned lite grann och lyssna på skivan istället. har ju fan inget med nån äläktråcläsh att göra. nästan rock …

andreas Oregistrerad 2003-04-14 11:33
 

Jag håller med Andreas, Harlem är betydligt bättre än de flesta svenska rockband trots att de inte har några gitarrer

Dragan Oregistrerad 2003-04-14 11:40
 

De är suveräna! Ett svenskt ARE Weapons!

Lisa Oregistrerad 2003-04-14 11:41
 

alltså, harlems skiva är antagligen det bästa svenska jag hört på över tio år, helt ärligt. och white mind håller riktigt hög klass även internationellt. nån electroclash är det verkligen inte.

jag tycker harlem har mycket mer gemensamt med suicide, loop, snapper, j&mc, daf, cluster och harmonia än de har med miss kittin, the hacker, adult, fischerspooner eller ladytron. är suicide electroclash?

fast det är väl bekvämt att avfärda harlem med något trendigt modeord.

sen kan man ju också fråga sig hur mycket du gillade rockmonster. tycker du inte sångaren i harlem låter skrämmande likt sångaren i rockmonster? hde du haft nån koll på banden du recenserar så hade du vetat att det är martin, inte johan, som sjunger i båda banden. fast det är klart; om du lite trött kallar harlem för electroclash så är du väl lika bekväm när du gör research inför en recension.

only shallow Oregistrerad 2003-04-14 12:30
 

byt namn till http://www.dagensSVENSKAskiva.com

innerflight Oregistrerad 2003-04-14 12:39
 

Köpte Harlemplattan för några dagar sen, och måste hålla med Only Shallow om att det är riktigt, riktigt bra. Kanske inte det bästa svenska på tio år, men det bästa på mycket länge. en 9 el 10 av 10.

soya Oregistrerad 2003-04-14 13:12
 

men hallå, suicide finns ju redan!

pang! Oregistrerad 2003-04-14 13:26
 

Haha. Jag har sett Rockmonster 2 eller 3 gånger, jag tror jag har allt de släppt (kanske missat någon singel, men jag tror inte det) och har alltid varit helt övertygad om att det var Johan som var sångaren. Eller rättare sagt, jag har satt fel namn på fel person. Tack för rättelsen.

Jag avfärdar inte Harlem alls, jag är bara inte störtförälskad.

Det roliga med ett modebegrepp som electro-clash är att det ju inte stannar vid grunden: Miss Kittin, The Hacker, Fisherspooner. Det har istället fått bre ut sig och lägga sig som ett stort täcke över allting som är nytt, har synthar och mer eller mindre retro-känsla. Således ett grunge-begrepp – innefattar massor av band från samma tid som inte har speciellt mycket med varandra att göra, men vissa beröringspunkter. Det är knappast det mest centrala i recensionen.

Jag tycker att Harlem har en del gemensamt med Fischerspooner, Golden Boy, The Hacker och Miss Kittin. Främst i ansats och tematik. Men jag skrev inte något av deras namn för jag tyckte inte det var relevant. Jag skriver inte Suicide, Jesus & Mary Chain eller Depeche Mode heller.

Fotnot: Revidera betyder 1. ändra, omarbeta, bearbeta 2 granska noga, underkasta revision, rätta.

Kal Ström Oregistrerad 2003-04-14 14:27
 

sluta intellektualisera musik! harlem är rock and roll!

marlowe Oregistrerad 2003-04-14 16:25
 

Rock and roll är det väl ändå inte? Snarare industridisco.

Donna Summer Oregistrerad 2003-04-14 16:27
 

jag hoppas verkligen att någon av dem spelar trummor.

nintendo Oregistrerad 2003-04-14 20:09
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig