Ciara har nästan helt gått ifrån det sound som var hennes två första album, något som tydligt indikerades av 2009 års Fantasy Ride och framförallt dess första funksingel Love Sex Magic. Låtarna är, i brist på bättre ord, ”livligare” nu, hör till exempel på det blippiga beatet i Heavy Rotation och det sanslösa tempot i Gimmie Dat, men det gör dem nödvändigtvis inte bättre. Den segare musik som Ciara framförde i början av sin karriär kunde stundtals kännas lite väl långsam, men aldrig dålig och den var mer personlig och egen än de schlagerdängor som nu har börjat dyka upp på hennes skivor. De är inte hopplösa låtar, men de passar inte till Ciaras swag. Hon borde lämna dem till Rihanna, och göra sin grej på slöa södernbeats istället. Nya skivans första singel Ride är ju vansinnigt bra, och Ciara når tillsammans med Ludacris nästan upp till den nivå de hade på Oh från hennes debut.

Ciara kan göra album långt mycket bättre än Basic Instinct, och med tanke på att The-Dream och Tricky Stewart har gjort åtta av elva låtar är det här en besvikelse, men det är faktiskt ingen dålig skiva. Med bara 11 spår hamnar ingen låt i glömska, och majoriteten av dem är ganska bra. Det arga introt som samplar Eye Of The Tiger, somriga pepplåten Girls Get Your Money och kaxiga Yeah I Know är bra skit. Balladerna You Can Get It och I Run It är Ciara toppenbra på, och den sistnämna ger Basic Instict en fenomenal avslutning. Fler lugna låtar hade varit välkomna. Speechless har lite väl ettriga trummor och mastigt arrangemang för att ingå i den kategorin.

Ciara har en stor talang när det gäller samarbete, något som bevisas av den topp 10-lista som jag har satt ihop, där sju av tio låtar är gästade, och Basic Instinct hade nog bara blivit bättre av fler heta samarbeten. Luda är viktig för Ride, och Usher gör sig bra på Turn It Up även om låten i sig självt är ganska vidrig. Ciara är absolut en bra artist även när hon kör själv, men när hon får någon att leka med uppstår alltid en imponerande personkemi.