Lite försenat listar jag 100 låtar från 2009 som alla borde upptäcka. 100 låtar uppdelade i tio delar om tio låtar. 100 låtar, 10 delar, 10 veckor. Läs och lyssna.

Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan

Tricky meets South Rakkas Crew Numb
Mannen som en gång var ungefär så trendig som det bara gick, och som tillsammans med kollegorna i Massive Attack, för en period flyttade världens musikaliska fokus till Bristol, har varit lite sådär kul sedan nittiotalet övergick i 00-tal. När så Numb dök upp var det milt sagt en positiv överraskning. Än mer förvånad blev jag när jag upptäckte att Numb (och större delen av Trickys och South Rakkas Crew gemensamma album) var producerat av Bernard Butler, en gång i Suede. Men alla de här var för sig rätt osannolika kvalitetsgaranterna lyckas tillsammans plocka det bästa från Trickys eget arbete (i eget namn eller Nearly God) och väva samman den rökiga ridån med 00-talets obligatoriska analogljudmattor. Det metalliska pianot placerar dessutom Numb inte särskilt långt från The Harder They Come, Trickys rätt magiska samarbete med Nelly Furtado på Paul Oakenfolds Bunkka.

Shumi The Wind and the Sea
Shumi, hemmahörande i Köln, har DJ:at sedan slutet av nittiotalet, men det var först i och med den tolvtummare där The Wind and the Sea finns med som provade sina vingar som producent. Och att det blev Kompakt som blev etiketten där debutsingeln var kanske inte så förvånande. Dels förstås för att Kompakt trots allt är Kölns mesta skivbolag, men också dels för att The Wind and the Sea låter ganska precis som en låt som släppts av Kompakt. Det handlar alltså om techno som den låter när den görs i västra Tyskland. Maskinellt och introvert, men samtidigt melodiöst och varmt.

Robien M Deep in a Dream
2009 var Deadmau5-influensen inte lika massivt skuggande, men i svallvågorna efter framförallt den explosion av Deadmau5-kopior som strömmade ut under 2008 så fanns det förstås fortfarande gott om efterföljare. En av dem som lyckades allra bäst 2009 var Robien M. Precis som övriga låtar brygda efter Deadmau5-receptet hittar vi Deep in a Dream i palett bestående av olika nyanser av trance och progressiv house. Men till skillnad från de flesta andra som slagit sig in på samma spår så fanns här också ett drag av mer stillsam elektronik som klädde in musiken i fler lager. Och dessutom hänglåste sig den mentala bilden av ett strandmilsparadis envist kvar genom årstiderna. Såväl titeln på låten som på den ep som Deep in a Dream är hämtad från, Mediterranean Sea EP, är kanske de bästa beskrivningarna.

Lyssna hos DJDownload.com

Pryda Miami Atlanta (Original Mix)
Första gången – ja, eller fortfarande om jag inte riktigt är med i matchen – som jag hörde Miami Atlanta höll jag på att få en mindre hjärtinfarkt. Närmare bestämt arton sekunder in i Miami Atlanta när Eric Prydz helt plötsligt vräker de modesta åttabitarsljuden och åttiotalsynttrummorna åt sidan på våldsammast möjliga sätt genom ett husgrundsskakande trumslag. Ett trumslag som banar väg för en analogekande syntslinga och en galärtrumspiskande rytm. Resten av resan till Atlanta har stolsfickorna fulla med stora ljud från ett årtionde som flytt sedan länge och bör med fördel avlyssnas på ett ljudsystem som är fast förankrat i ett stabilt betongfundament.

Delerium feat. Sarah McLachlan Silence (Thomas Gold & Niels van Gogh Mix)
Heaven holds a sense of wonder. När Sarah McLachlan känns det nästan så. Två av låtarna som Sarah spelat in på egen hand, Black & White och Sweet Surrender är ungefär hur bra som helst. Resten av det hon gjort vill jag bara därför gilla mycket mer än vad jag gör. Att höra henne inringad av en annan musikalisk utsmyckning än i vanliga fall är förstås väldigt trevligt – framförallt i en låt som Silence. Ja, eller nu pratar vi om en remix av Silence. På många sätt är låten ett bevis på att musikskapande likt Gud tar mystiska vägar till sitt mål. Delerium var ett sidoprojekt till Front Line Assembly, i sin tur sprungen ur industrial-bandet Skinny Puppy. När Delerium 1997 gjorde gemensam sak med Sarah McLachlan i originalversionen av Silencehade soundet hunnit rätt långt från framförallt Skinny Puppy, i och med att det var Michael Cretus och Sandras gregoriankörmässande Enigma som stod som förebild. Hoppa fram något årtionde och vi hittar 2009 låten i remixad form, bland andra av Tiësto. Men allra roligast blev det i Thomas Golds och Niels van Goghs gemensamma kreation, när Sarahs klänning istället syddes av transatmosfär och Deadmau5-paljetter.

Tiësto & Sneaky Sound System I Will Be Here (Wolfgang Gartner Remix)
Inte ens någon som Tiësto har undgått att påverkas av Deadmau5-vågen som sköljt över oss. Eller okej, egentligen är det varken Tiësto eller hans samarbetspartners Sneaky Sound System som kan hållas ansvariga för det här. Faktum är att originalversionen av I Will Be Here hittas rätt långt ifrån Kanada, på flera sätt. Även om den storgestade låten inte alls är oäven bygger den lite väl mycket på sitt ylknorrande, som dessutom för tankarna obehagligt mycket till Scooter. Men när Wolfgang Gartner (som trots namnet är väldigt amerikan och egentligen heter Joey Youngman) spottat ur sig sin remix är det, tja, rätt mycket Deadmau5 för hela slanten. På precis rätt sätt.

Dinka Never Cheat On Strangers
Där Christian Hirt och Tamara Hunkeler sitter på sin schweiziska alptopp spottar de ur sig ett till synes oändligt pärlband låtar ihopsvängda kring mer eller mindre exakt samma recept. Deadmau5-receptet. Men trots att det är väldigt enkelt att genreinrama Dinka lyckas de trots allt hela tiden få i princip varje låt att kännas intressant. Med små, små justeringar och framförallt en imponerande osviklig känsla för melodier blir det aldrig likriktat på ett tråkigt sätt. Never Cheat On Strangers var ytterligare ett lyckat kapitel.

Jedset Rockin With Attitude (Attitude Mix)
I avdelningen ”missvisande låttitlar” ligger Jedset rätt bra till att ta hem bucklan för musikåret 2009. Eddy Joncoux musikskapande under sitt Jedset-alias ligger för det mesta väldigt långt ifrån såväl rock som någon slags provocerande attityd – snarare tvärtom. Rockin With Attitude är med andra ord inget undantag från den här regeln. Men det Rockin With Attitude må sakna i attityd tar den med råge igen vad gäller melodi och finess. Svepande djup soulhouse när den är som bäst, med ett självklart varmt piano som vägvisare. Vilken remix som funkar bäst är lite beroende på dagsform, Jedsets mer organiska ”Attitude”-mix eller U-Ness ”Rockitude”-dub som sätter en starkare strålkastare på den digitalominnande basgången och dessutom bjuder in en discoplockad gitarr. Fast när målfotot har granskats är det nog ändå så att Jedset korsar mållinjen först de flesta dagar.

Lyssna hos Juno

Yummy feat. Luciana Sparkle Love
Innan jag snubblade över Sparkle Love hade jag aldrig hört talas om Yummy (det visar sig att hon är en av Japans mest framgångsrika DJ:s). Desto mer bekant var rösten i sammanhanget: Luciana Caporaso. Mest av allt förstås från Bodyrox Yeah Yeah. Tillsammans skapar Yumi Kobayashi och Luciana ett pianohousesväng som inte skäms det minsta för sitt publikfrieri. Säga vad man vill, men det är något visst med musik som du helt spontant och ofrivilligt börjar du-du-du-sjunga till. När det dessutom bjuds på ooo-ooo-ooo:ande, ja då är det liksom inget mer att snacka om.

A.S.H.A. Ball & Chain (J.J. Tribute) (7th Heaven Mix)
När nittiotalet precis tagit sina första steg släppte italienska A.S.H.S. sin J.J. Tribute. ”J.J.” som i det här fallet står för Janis Joplin. Det var nämligen en röstsampling från Joplins Ball & Chain som fick ta rodret. Musikaliskt var det däremot rätt långt till Janis original. Istället handlade det om pianodominerande italo house av ganska exakt samma snitt som landsmännen Black Box exploderat ut över världen i och med Ride On Time. Nästan på pricken två årtionden senare var det dags för stilsäkra remixduon 7th Heaven att göra en ny ompackning av Janis. Vill man vara lite elak skulle man kunna säga att, tja, inte särskilt mycket har hänt under den tiden. J.J. Tribute låter väldigt mycket klubbhouse även år 2009 – men de mest rödblinkande nittiotalstidsmarkörerna har byt ut mot 00-talsditon. Och ja, det svänger faktiskt precis lika bra fortfarande.

ALLA DELAR 2009

100 fantastiska låtar 2009

TIDIGARE ÅRS LISTOR

100 fantastiska låtar 2005

100 fantastiska låtar 2006

100 fantastiska låtar 2007

100 fantastiska låtar 2008