Vad dom än säger. 2008 var ett bra musikår. Här är mina topp tio.

1. Fleet Foxes Fleet Foxes
   

   Så ge mig då ännu ett band med distanslösa skägg och trånga flanellskjortor. Ge mig bears som tävlar i stämsång. Ta mig långt från folkpopen men kalla det inte rock. Låt mig gråta, rörd som mamman till en korgosse, när ännu en fullvuxen man tänjer registret med en tonsatt tragedi. Ge mig historien. The Beach Boys, Crosby, Stills & Nash och Joni Mitchell. Ge mig Seattle. Ge mig Band of Horses. Ge mig Grand Archives. Ge mig Fleet Foxes.

2. Bon Iver For Emma, Forever Ago
   

   For Emma, Forever Ago är visserligen ett album som grundas på enklare ackompanjemang av akustisk gitarr och någon gång en bastrumma, men där finns inga countrymusikstendenser, någon landsbygdsromantik eller självgod bitterhet. Allt på albumet är Justin Vernon själv.

3. Calexico Carried to Dust
   

   Till en början känns Carried to Dust lågmäld och dammig. Det föreligger en risk att den kommer stå lika mycket på hyllan som Garden Ruin, som när man tittar i backspegeln inte var alls så stark som jag gärna ville tro.

   Efter hand inser jag dock vilken jävla fullträff albumet är.

4. Dr. Dog Fate
   

   Med låtar som Army of Ancients, 100 Years och The Rabbit, The Bat & The Reindeer skrek sig Dr. Dog in i toppen av 2008 års album med Fate. Klassisk indierock som gör sig på vilken motorväg som helst.

5. Department of Eagles In Ear Park
   

   Department of Eagles kanske är precis just nu på ett väldigt sidoprojekts-icke-pretentiöst sätt och det funkar. Det funkar för att sidoprojektet är så välarbetat att In Ear Park inte blir ett stort album utan ett album som bara är. På ett helt perfekt sätt.

6. Grand Archives The Grand Archives
   

   Slätstruken yta och ett pappigt namn. Grand Archives är inte iögonfallande. Att de är lika finstämda som Great Lake Swimmers hjälper inte heller till. Men när man hört de vokala arrangemangen, som likt hos sångaren Mat Brookes tidigare band Band of Horses är både skarpsinniga och snudd på pampiga, är matchen vunnen.

7. Ra Ra Riot The Rhumb Line
   

   Ra Ra Riot har lyckats plocka exakt det som är bra med alla de slyngelrockband som Storbritannien kräkts ut över världen under 2000-talet. Ra Ra Riot har plockat drivet och de högtravande arenaelementen och – nästan på samma sätt som The Decemberists låter väldigt mycket Skottland – kombinerat det med smart och ölindränkt collegerock.

8. Sin Fang Bous Clangour
   

   Ett myllrande ljudlandskap med softade percussioninslag, isländsk försiktighet och varsam sång som här och där tar upp stafettpinnen från det tyngre anslaget och bygger körer med röster från bältet. Med Sin Fang Bous blir inte Sigfússons musik lika direkt melodiös och de knasiga inslagen får ta större utrymme. Ändå är Clangour hyfsat lätt pop som är omöjlig att inte älska.

9. Merz Moi et Mon Camion
   

   Engelske Merz gjorde ett album som jag tappade bort bland allt annat under våren men så när hösten kom passade det plötsligt in och visade sig vara lika brokigt och folktroniskt försiktigt och smart som fantastiska Loveheart och nu känns det helt självklart på en topp tio.

10. James Yuill Turning Down Water for Air
    

    Ett år som det inte är någon idé att försöka bortförklara att det inte gick i skäggets tecken var inte komplett hos någon utan James Yuill och främst hans This Sweet Love i olika versioner.