Recension

Carl Cox presents Global (CD) Samling: 2002; Pias Records/Playground; 2/10

Visselpipa fÃ¼r alle

Lyssna

Spotify

Externa länkar

carlcox.com: Coxens egen sida.
Skivbolaget: Även samlingspunkt för några andra skivbolag, som F Communication och Fat Cat Records.

Etiketter

Sök efter skivan

Cd 1, spår 10: Tribal Drumz.

Det är sällan ett bra tecken att hitta ordet ”tribal” på en housesamling. För mig brukar tribal house betyda att man plockat bort allt som ens avlägset skulle kunna räknas som en melodislinga och allt som ens avlägset skulle kunna räknas som en kul basgång. Istället satsar man på extremt trist, monotont dunka-dunka. Mer energi går åt till att hitta kvasifilosofiska förklaringar på hur man söker frigöra själen med hypnotiska rytmer från orientens innersta. Eller nåt sånt.

Oftast är det bara en ursäkt för att få hoppa omkring och blåsa i visselpipa.

Det är ungefär precis det DJ:n Carl Cox bjuder oss på. En resa i dunka-dunkats tecken spridd över två skivor.

Lycko, tänker jag.

Jag håller faktiskt knappt på att komma förbi spår sex på första cd:n. Det är en rätt schysst sammanfattning av allt som är dåligt och trist med house. Bara umpsh-umpsh-umpsh. Inget annat. Gack. Bas? Melodi? Tjena.

Men Global vaknar till med jämna mellanrum. Och anledningen? En basgång. En melodi. Eller båda samtidigt.

Loveskys Drums 4 Better Daze och Carl Cox & Christian Smiths Dirty Bass bjuder på en riktigt mördande smutsig syntbas hämtad från några mörka hålor djupt under våra fötter. En lite snällare baskusin svänger loss i Vince Watsons Friction. Bryan Zentzs Watch the Sun gör precis som titeln och vänder blicken åt rakt motsatt håll med ett oemotståndligt housepiano. Tiga & Mateos Simulation går an enbart därför att de plankat Yazoos Situation.

Svårare än så behöver det faktiskt inte vara att få house att bli åtminstone lite intressant.

Cd2 går ännu fortare att beskriva. Den är nämligen i princip totalt olyssningsbar. Undantaget heter Cricco Castelli och hans Buena Vista där det faktiskt hettar till för en stund med lite sambagung. Roger Sanchez Another Chance är smått fantastisk, men i den här versionen blir den bara marginellt bättre än det mesta på samlingen.

När jag lyssnar upptäcker jag att begreppen ”tribal house”, ”progressiv house” och det helt vanliga ”techno” är de jag oftast tänker på. Låter det kul kan du satsa på den här. Alla andra gör klokare i att köpa Master at Works glädjebomb Our Time Is Coming istället.

Och Tribal Drumz var ju precis så dålig som jag trodde den skulle vara.

Visselpipa? You bet.

Ola Andersson

Publicerad: 2002-05-16 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-14 01:44

Kategori: Recension | Recension: #1455

En kommentar

Our time is *snark* coming…

han som inte sover på natten Oregistrerad 2002-12-17 06:15

48 timmar