Trax Records och DJ International.

Två av housens kanske viktigaste byggstenar.

Men istället för att berätta historien om skivbolaget Trax och den musik som föddes på Chicagos dansmusikgolv konstaterar jag istället att det fortfarande inte finns en heltäckande, officiell Trax-samling, värdig att frysa tiden av ett dans-Amerika på väg att resa sig upp efter att discons motståndare bokstavligen talat sparkat undan benen under dem.

Trax Records har gett ut ett par samlingar de senaste åren. Bland annat har Joey Beltrams, Armandos, Farley ”Jackmaster” Funks och Frankie Knuckles Trax-perioder sammanfattats på varsin samling. Men då har det just handlat om individuella artisters kataloger. Förra året släpptes den ambitiösa 3CD-samlingen ”20th Anniversary Collection”, som hade varit precis det jag efterlyser, om det inte varit för att två av skivorna var mixade.

Visst. Det finns andra Trax-samlingar, mer eller mindre påkostade och genomarbetade. Men det finns fortfarande inget riktigt, officiellt historiedokument över Trax Records i musikform. Inget Rhino-projekt.

Blir jag därför glad eller glad när jag får tag i ”Rarities & B-sides from the Vaults of Trax Records”?

Visst handlar ”Rarities & B-sides” om just rariteter och allmänt obskyra grejer och visst hade jag kunnat leva utan Basement Jaxx förhållandevis nya remix av Adonis ”We're Rocking Down the House”. Och visst är det kanske av sådär allmänt intresse att nämnda remix enligt cd-häftet innehåller den enda kända inspelningen av Adonis röst på skiva. Eller att samlingen också bjuder på ”Funny Love”, Byron Stingilys allra första singel.

Självklart räcker ungefär såna grejer för att jag ska tycka att precis alla ska äga ”Rarities & B-sides”. Däremot ryktas det att merparten av planetens befolkning inte riktigt ser det livsnödvändiga i det.

Men även om det här är en expedition ner i skivkartongerna i någon bortglömd del av Trax-källaren så är ”Rarities & B-sides” en väldigt bra samling även för de som vill kliva tillbaka till en svunnen tid under sisådär sjuttiosju smått fantastiska minuter (och då lyckas vi förstås alla mentalt radera Mike Dunns rätt stentrista monotoniorgie från låtlistan).

Musikaliskt spänner samlingen över nästan 15 år. Från 1985 till 1999. Därför bjuder ”Rarities & B-sides” också på filtrerad franskofilhouse genom BustaFunks ”Funkyllenium”, Frankie Foncetts och K-Warrens 2stepifiering av Kevin Irvings ”Children of the Night” och Basement Jaxx nämnda uppdatering av ”We're Rocking Down the House”. Även om ”Children of the Night” är en oväntat trevlig tripp till Artful Dodger-land så känns de här sidorna av Trax lite sådär intressanta.

Det är ju lådorna märkta ”1985-1990″ som man vill åt.

Det är ju i en sådan kartong som någon hittade en genomknastrig vinylsjua av Donnell Rushs ”Knockin' on My Door” och räddade den till eftervärlden. Det är tack vare den inventeringsrundan som vi får en dos pianohamrande dels i Todd Terry-minnande ”Searchin' for Love” med världens bästa Darryl Pandy (rösten i Farley ”Jackmaster” Funks ”Love Can't Turn Around”) och dels i Sk-Tas ”Running Away”. Tillsammmans med Screamin' Rachel blir det sedan nästan lite italo disco följt av lite vinylmurrande afro-mässande från Pete Black.

Men den största stunden på ”Rarities & B-sides” återfinns rygg mot rygg sist på samlingen. Det är då nattlivets neonkyla målas upp under sju och en halv minut i en alternativ mix av Master C & J:s vackra och stämningsfulla djupgarage ”In the City” (här av någon anledning listad efter bara Liz Torres, den kvinnliga rösten i Master C & J). Det är också då som M+S leverar sorgsamt atmosfärisk hjärtslagsdans i sin ”It's Hot”, fyra minuter och tolv sekunder som hade kunnat tillhöra Larry Heard.

Just ja. Sedan finns ju förstås också Paris Greys klassiska metallpianohouse ”Don't Make Me Jack”, men den spelar liksom i en egen division här. Om du bara vill ha en enda anledning att pynta upp för ”Rarities & B-sides” hittar du den här. Och inte bara för att den bär på det frö som Paris och Kevin Saunderson fyra år senare skulle komma att fullända som Inner City.

Många klassiska Trax-artister. Färre klassiska Trax-låtar. Precis som man kan förvänta sig alltså. Även om ”Rarities & B-sides” vänder sig till de riktigt inbitna kan den gott och väl rekommenderas till alla som vill få en inblick i ett av de skivbolag som kom att sätta Chicago på musikkartan ännu en gång. Trots att låtvalet kunde vässats till och smalnats av ytterligare (inte minst tidsmässigt).

Nu hoppas jag bara att Trax Records, i sin nya inkarnation, äntligen ska våga släppa tolvhundrorna och ge oss den definitiva Trax-samlingen med alla de definitiva klassikerna.

I sina omixade originalversioner.