Recension
- You're a Woman, I'm a Machine (CD) Death From Above 1979
- 2005
- Last Gang Records/679 Recordings/Warner Music
Discohårdrock
Lyssna
Externa länkar
- Death From Above 1979
- Se på videor, ladda ner musik och ta reda på när de kommer till Sverige (ok då, Popaganda 29/5).
- Tidningen Sex
- Beställ Sex här.
Etiketter
Första gången jag hörde talas om Death From Above 1979 var när jag läste Ika Johannessons intervju med dem i Sex #6. Det lät helt osannolikt. Två kanadensare (varningsflagg) som spelade någon sorts dansant hårdrock på bas och trummor. Det lät för galet för att jag skulle våga tro på det.
Några månader senare flyttade jag till Malmö och Mikael hade redan hunnit boka in en intervju med bandet i London. Han var eld och lågor. ”You're a Woman, I'm a Machine” blev snabbt soundtracket till mina första månader i Malmö. Det är sånt som kan skeva ett förhållande till en skiva, men bakom varje kär vän i skivhyllan finns oftast en personlig historia.
Häromdagen skumläste jag en intervju i någon av de många brittiska tidningarna jag sällan köper (Mojo? Q? Uncut?), men som finns på jobbet. Där berättade trummisen Sebastien Grainger att allt han försöker göra är att spela discotrummor. Och det hörs verkligen. Trummorna är disco.
Fast det går ändå inte att kalla Death From Above 1979:s musik för något annat än hårdrock.
Jag kan samtidigt inte låta bli att tänka på The Rapture (framför allt handlar det om dansbegäret och Graingers desperata ångestsång). Och jag förstår verkligen varför James Murphy till slut fick panik, ändrade sig och bad dem att inte använda hans skivbolags namn. DFA 1979 kör ångvält över hela det imperium han byggt upp.
Jag har fortfarande svårt att förstå att de är en duo och skapar allt detta underbart svängiga oväsen på sång/trumma och bas/synth (Jesse F. Keeler spelar både synth och bas). Trots att jag levt med den här skivan i snart tre månader känns den fortfarande fräsch.
Förmodligen den bästa rockskiva jag hört sedan, ja jag vet faktiskt inte när.
Publicerad: 2005-05-03 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-20 10:55
33 kommentarer
First of the gang to die.
#
Om Ika johannesson intervjuar en artist brukar det vara en ganska säker garanti för att artisten suger. Ganska kort och värdelös recension också för övrigt.
#
ja visst, intressant text, men vad har den gemensamt med en recension?
#
skivan är bra för övrigt, så nåt rätt var det ju i alla fall
#
ja recensionen var riktigt illa. känns som du precis kom på att du skulle skriva en recension och bara hafsade ihop ngt blahablaha-aktigt. synd på en annars bra och svängig skiva …
#
Varken jag eller Pontus Kåmark tycker sånt här är bra.
Undermåligt…
#
Första gången jag hörde talas om den här recensionen var när jag var fem och pappa köpte mig en glassbåt.
#
Hahaha….. vilka j**la gnällspikar. Torra kvasi intellektuêlla wannabe akademiker är ni hela bunten. Rolig skiva ju. Kommer väl inte gå till världshistorien som mästerverk, men lyfter helt klart tempot på en valiumstartad dag på kontoret.
#
Vilken dålig recension! Vem är Mikael? Att en skiva fortfarande känns fräsch efter nästan 3 månader, ska det anses som en lång tid? Vänta 3 år, eller 30…
#
recensionen var väl sådär, men skivan är tamejjävlar värd MINST åtta i betyg.
#
Patrik Hamberg, 5 år, upptäcker "crazy" rockmusik på radio:
"Det lät för galet för att jag skulle våga tro på det."
#
Jag trodde att Death from above 1979 räknades som post-punk. Det är viktigt det där med genrer. Rätt etikett på rätt band, hur ska det annars gå!?
#
Marit-Emil, 4 år, upptäcker att det finns en internetsida som tvångsmässigt måste besökas varje dag. Hon-han blir ledsen och börjar gråta. Men för att det inte ska synas att han-hon är liten och ledsen så måste hon-han gnälla på allt och alla. Och tror på så sätt att hon-han ska verka tuff.
#
Det var på tiden att den här skivan fick en recension.
#
en fråga, varför skulle två kanadensare innebära varningsflagg? behöver svar på detta.
#
och… varför inte skriva "bästa rockskiva någonsin" om du inte hört någon bättre innan?
#
jamen det fattar man väl. kanada och musik hör inte ihop. det är en magkänsla mer baserad på intuition än något annat, men icke desto mindre sann.
#
Vad fan menar dem med "you're a woman, I'm a machine"? jag tror att feminsisten i mig is about to rasa.
#
los sientos kommentar var precis riiiight on point (även om det kanske var lite väl särskrivet).
#
Kanadensisk musik är på väg tillbaka (alltså inte tillbaka in that Celine Dion, Bryan Adams way, men nån gång har det säkert varit bra…) så lägg dina gamla fördommar på hyllan!
(Arcade Fire, Khonnor, Juniorboys…the list goes on and on)
TUT-Räven är f.ö. ett sjukt roligt nick(-som vi ungdomar säger)
#
så bra skiva, så bra snabelomslag! heja kanada – igen!
#
Hallå där! Khonnor är väl amerikan. Eller har jag fel? The hidden cameras däremot är ytterligare ett exempel på bra kanadensisk musik.
#
Kan bara instämma, denna skiva är tokbra!
Kanada har alltid exporterat kvalitetsmusik.
Vad är det för fel på Bryan & Celine?
#
grym platta som ar annu battre live! sag dem i fredags i philladelphia och det rockade rejalt. Far ni mojlighet att se dem pa popaganda eller nagan annan gang sa gor det!
Foresten, vem spred svenska AFA-flyers pa spelningen i fredags? malgruppen torde ju vara minimal…
#
linuss: Jag har hört bättre rockskivor. Jag kan bara inte komma ihåg när jag senaste hörde en ny rockskiva som var så här bra. Orkade inte rannsaka mitt minne längre tillbaks i tiden än, säg, 2003 kanske.
#
Apropå Kanada. Så vitt mig bekommer är Arcade Fire, Khonnor och Junior Boys inte skäl noga att förlåta dem Bryan och Celine. DFA1979 däremot.
#
Nästa stora kandensiska hype kommer att bli Wolf Parade. Det sätter jag min ena njure på.
#
björnw: wolfparade blir nog, inte obefogat, nästa hype. riktigt bra
#
frog eyes är det bästa från kanada
någonsin
#
Hah ja det stämmer nog satan. Frog Eyes är 2000-talets mest underskattade band och personliga favoriter.
#
"Jag har fortfarande svårt att förstå att de är en duo och skapar allt detta underbart svängiga oväsen på sång/trumma och bas/synth (Jesse F. Keeler spelar både synth och bas)."
Lyssna på Ruins! De är en duo, men enbart med trummor och bas (och ibland ett påhittat språk) och gör fruktansvärt sjuka och häftiga grejer.
#
Någon som såg dom på Conan O brien?
Förresten, jag tror inte jag gillar någon på dagensskiva.com, varken recensent eller medlem. Jag tror inte jag gillar svenska längre. Att lyssna på svenskar och umgås med dom är ibland som att sandpappra en fasd med tungan. Msn kanske tycker att det ät en bra ide´från början då man slipper gå och köpa sandpapper men när man inser att det är en fasad nära ett hunddagis och allt plötsligt får en dålig bismak av hundskit och velcro färg börjar man inse att det inte är en så bra ide´.
Sluta tönta ner hela samhället. "Ohh, jag har inga känslor, jag hittar på några inspirerade av några inaktiva popartister eller döda filosofer. Hoppas ingen märker ngt."
Skit på er.
#
Bra recension. Måste kolla närmare på skivan.
Såg dom på O'brian. Skitbra!
Och Purko:
Du måste inte stanna i Sverige. Sluta att umgås med svenskt folk då. Sluta gå in på dagensskiva.com.
#
Kommentera eller pinga (trackback).