Owen Pallett från Les Mouches började som operakompositör på University of Toronto. Snart ägnade han sig emellertid mest åt stråkarrangemang åt band som Do Make Say Think, The Jim Guthrie Band och The Arcade Fire eller att spela i The Hidden Cameras, Internet, Les Mouches, King Tut och Picastro. Nu har han landat i soloprojektet Final Fantasy. (Det finns en bandpolare någonstans i bakgrunden men han verkar inte räknas.)

Jag känner mig fientligt inställd från början. Final Fantasy är nämligen ett galet nördigt japanskt tv-spel. Nördsviten lär vara avsedd att fortsätta i en nästaskiva baserad på magins former i ”Dungeons & Dragons” och hur dessa former infiltrerar våra vardagliga liv. Rollspel alltså.

Vi kan konstatera att genom att välja mobbofferinstrumentet fiol i kommunala musikskolan kan man komma hyfsat långt. Och fiolen är i stort sett det enda Pallett har plockat med sig in i studion för sitt solonördprojekt.

”Don't let your cock do all the work” som han påminner om i ”Please Please Please”.

Så sant. All bra rockmusik skrivs inte med kuken.

För satan vad han rott hem det här ändå.

Hjärtat stannar av ”The Chronicles of Sarnia” och kickar igång igen till ”Please Please Please”. ”An Arrow In the Side of Final Fantasy” och ”Furniture” närmar sig Bart Davenport och plockar upp solblekta slingor som Davenport skulle ge allt solsken i ”Summer In Her Hair” för.

Med ”This Is the Dream of Win & Regine” hyllar Owen Pallett vännerna i The Arcade Fire. Han längtar efter mod att skriva kärlekssånger likt deras. Han verkar skiträdd. I sina förlovningsbyxor (jodå, han och hans pojkvän har införskaffat sådana) reser han sig rodnande med fiolen på axeln och brister med ljus röst ut i en välarrangerad popvisa som får Stephin Merritt att gå ner i brygga. Om han nu hör något längre.

Och jajamensann, det är sådär prettohögtravande och ”oooh aaah jag sjunger nästan opera”-äckligt och stråkarrangemangen sitter likt gladpack runt popmelodierna. Mot alla odds så älskar jag det.

Sen finns det visserligen utrymme för annat. I ”Adventure.exe” sitter återigen en ung man i sjömanskostym och spelar gitarr i spöregnet och gullar upp en som en annan Stuart Murdoch. Spiritualizeds mest hypnotiska och magiska sida fångas samtidigt i den stillsamma bokbålet ”Library”.

Men mest av allt är det en ytterst blyg men oerhört rakryggad Owen Pallett som blandar perfekt arrangerade stråkar, solstrålar och magnifik allvarsam pop. I rollspelsformat.

Nörd.