På Les Loups palettexplosion Les CÅ“ur dyker Chic inte bara upp en gång, utan två.

Inget kunde passa bättre.

Det har i år gått tolv år sedan Modjo satte fingret på det som egentligen hela tiden varit rätt självklart. Att Chic oundvikligen skulle bli en stor del i en framtida fransk dansmusikgenre. När Modjo samplade Chics lite förbisedda Soup For One till Lady (Hear Me Tonight) hade den stunden kommit.

Av alla franska houseyttringar är det förstås Daft Punk som gjort absolut störst avtryck. Nästan alla som idag gör musik med för stora axelvaddar och alldeles för starka pasteller sneglar åtminstone med ena ögat på Thomas Bangalter och Guy-Manuel de Homem-Christo. Det går inte att komma ifrån. I det läget är det lätt att glömma att den franska housen också har en enorm förkärlek för den, tja, chica och välpolerade sidan av klubben.

Den sidan som har inretts med Nile Rodgers gitarr snarare än Bernard Edwards bas.

Det är under de här spelande strålkastarna som vi hittar den senaste raden av samplingsstinn franskhouse. Att den i just det här fallet kommer från Tyskland är mest en notering i marginalen.

Trion bakom Les Loups vaskar i musikhistorien. Väljer ut väl valda delar. Klipper, klistrar, förvränger och houseifierar. Klistrar ihop allt med varsamma händer och låter glaskonturerna gnistra i dansgolvsljuset medan oliven ligger gyroperfekt centrerad genom alla svängar. Det blir Earth Wind & Fire-sång, George Duke-sampling, attackerande glitterdiscostötar, latinotrianglar, vinylknaster, wackagitarrer, aaa-aaa-aaa-sång, blappbas, Hall & Oates-åttiotal, frekvenshoppande och många varmfiltrerade känslor.

Och ja. Det blir oundvikligen också lite Daft Punk.

Men Club CÅ“ur är trots allt inte bara yta. De lyckas dessutom berätta ytterligare ett kapitel i dansgolvets historia. När klubbens dörrar slås upp möts blickar från tvärs över rummet och lyckas Save the Night. En enda lång Perfect Situation på Paradisco-golvet. Det Must Be Love som kommer vara för evigt. Men så tänds lamporna och passionen dras ner av den grå vardagen. The Break Up. Allt som finns kvar är Nostalgia från en magisk kväll. Men även om känslorna svalnat lyckas de ändå fortsätta vara Good Friends. Och det finns tid för en Last Danse för gamla tiders skull.

Kärlekens uppgång och fall, förrädiskt insvept i de glittrigaste av rytmer. Dansa av glädje, men lika mycket för att glömma skarvarna i ett bräckligt ihoplimmat hjärta.

Eller som Les Loups själva konstaterar.

You like French house because you love to dance.