På Les Loups palettexplosion Les CÅ“ur dyker Chic inte bara upp en gång, utan två. Inget kunde passa bättre. Det har i år gått tolv år sedan Modjo satte fingret på det som egentligen hela tiden varit rätt självklart. Att Chic oundvikligen skulle bli en stor del i en framtida fransk dansmusikgenre. När Modjo samplade […][...]

Madonna pratar med Gud. Videon till Girls Gone Wild blir svartlistad av youtube för att den är för vågad. Reklamfilmen för Madonnas egen Truth or Dare-parfym blir svartlistad av amerikansk TV för att den är för avklädd. Madonna drar igång hela sin 2012-comback under Superbowl med ett framträdande vars budget förmodligen skulle kunna hålla Grekland […][...]

Och eftersom jag skrivit om 4CD-Chic-boxen Nile Rodgers presents The Chic Organization vol. 1/”Savoir Faire” passar det väl alldeles utmärkt med en Spotify-lista. Riktigt bra utdelning, dessutom – det var väl egentligen bara Norma Jeans High Society som saknades av de låtar jag verkligen ville ha med. Precis som boxen blir det inte bara Chic-låtar, […][...]

När den överlevande musikmotorhalvan i den fantastiska sjuttiotalsprodukt som var Chic bestämmer sig för att för första gången samla ihop gruppens musikaliska arv i en box är det Everybody Dance som får öppna dörren. Inget kunde vara mer självklart. Dance, Dance, Dance (Yowsah, Yowsah, Yowsah) var först. Le Freak har blivit gruppens allra mesta signum. […][...]

Att måla in sig i ett musikaliskt genrehörn kan ha sina fördelar. När popularitetsvågen är som allra högst kan man tjäna ihop en hel massa eurobonusuppmärksamhetspoäng. Samtidigt finns då också risken, inte minst inom den ombytliga dansmusiken, att en backlash kommer att köra över dig som ett skenande snabbtåg om du inte lyckas bryta dig […][...]

En bra låt är en bra låt är en bra låt. Det verkar Russell Small och James Wiltshire hålla med om. Senaste singeln från Freemasons är nämligen en cover av Alanis Morissettes Uninvited. Fast i ett betydligt mer dansant utförande. En bra låt är en bra låt är en bra låt, alltså. Fast när en […][...]

Nästan alla artister som någon gång gjort en låt som mejslat ut en framträdande plats i musikhistorien för en lång tid framöver har något slags signum. Något som direkt gör att man vet vilken låt eller artist det handlar om – på bara några sekunder. Chic behöver två. ”1,2, aaawwwwww… freak out!” När Chic gav […][...]

Okej. Så här tror jag att det gick till. Du klickade in dig till den här recensionen därför att du trodde att du skulle få läsa en skojig sågning av Supernatural, Popstars-fenomenet och kommersiell musik i allmänhet. Kanske läsa ordet ”bajs” ett par gånger. Sedan hade du tänkt skriva en kommentar om hur kräkäcklig den […][...]