För länge sen nu, i en helt annan form, gjorde Tindersticks en av 90-talets allra vackraste skivor med Curtains. En stråktyngd melodramatisk skiva som fortfarande fyller mig med känslor när Another Night mynnar ut i en övernattning Rented Rooms.

Sen tappade jag dem. Många sa mig att den nya skivan de just hade släppt (1999 och 2001 och 2003 och 2008 och 2010) verkligen var bra igen. Jag lyssnade hoppfullt varje gång och gillade en del. Jag kan till och med säga att jag lyssnat ganska mycket på en del av skivorna. Men jag hittade aldrig fram.

Så när en vän hälsade att Tindersticks släppt sin bästa skiva sen Curtains var jag, ärligt talat, inte särskilt hoppfull.

Tindersticks omformades till The Hungry Saw 2008. Tre medlemmar från orginaluppsättningen hade lämnat och bandet behövde en ny riktning. Det hördes, både ljudmässigt och inifrån albumet att det fanns energi i bandet igen – men den nådde aldrig fram. Nu, till The Something Rain, känns det som att en sättning satt sig igen. Som att de både kan släppa fram och tygla sina känslor igen. Den där inneboende svängningen som bara kommer fram när musiken stämmer.

Det är lätt att måla bilder när man lyssnar på Tindersticks. Men jag låter bli. Om det låter belgiska barer, franska restauranger, rökiga jazzklubbar eller filmisk romantik. Det viktiga här är att de är värda att ge en chans igen. Det är bättre att du får måla bilderna själv.