Trettio sekunder. Sedan låg min förutfattade bild klar om Clay Class och musiken den innehåller. Postpunk i rakt nedstigande led till Gang of Four. Och ja, exakt så faktiskt. Bara flera snäpp sämre än förlagan. Efter tio lyssningar på albumet är min åsikt intakt.

Gang of Four besitter en nerv som tar musiken vidare och framåt, nutida genrekollegorna Munnen förlitar sig på larmande kaos, Prinzhorn Dance School har ingetdera. Det är postpunk på sparlåga och bitvis riktigt uselt och intetsägande.

Det bränner till i ett fåtal spår. I suggestiva Seed Crop Harvest får elgitarrerna ta över och skapar en kittlande ljudbild där Tobin Prinz och Suzi Horn harmonierar snyggt sångmässigt. Duon återskapar samma sak i I Want You och dessvärre är det de enda låtar som är något att hänga i granen.

Utgiven på DFA, och med tanke på LCD Soundsystem-hjärnan James Murphy tidigare utgåvor och artister på bolaget, fanns det förväntningar på denna brittiska duo. De infriades inte nämnvärt.