Far Away Trains Passing By.

Kanske är det bara jag, men de orden målar upp en oerhört poetisk bild på insidan av mina näthinnor. En bild fylld av värme, trygghet och nostalgi. Känslan av att ligga på en avsides äng en svensk sommardag innan den riktiga sommarvärmen lagt sig som ett täcke över landet. Ligga på rygg med ett grässtrå i munnen medan blommarna omkring exploderar i sommarens tidiga färgprakt. Några nyvakna bin som surrar i närheten samtidigt som ett förbipasserande flygplan ritar ett vitt streck på den blå himlen.

Och någonstans, långt borta i fjärran, hörs det svaga ljudet av ett tåg som svischar förbi.

De orden använde jag för att inleda min recension av A Strangely Isolated Place, albumet som Ulrich Schnauss följde upp Far Away Trains Passing By med.

De fungerar precis lika bra nu. Nio år senare.

Om man vill går det nämligen att sammanfatta Dive väldigt enkelt. Det låter ganska precis som Ulrich Schnauss. Till och med mer Ulrich Schnauss än Ulrich Schnauss själv nuförtiden.

Trummor alldeles för tunga för sitt eget bästa. Svävande molnmelodier där diskanten är farligt nära att slå rundgång på sig själv. En akustiskt plockad lägereldsgitarr med lågornas skuggor dansande mellan strängarna. En tappad tamburin vid vägkanten. I mitten den varma basen som guide och eltejp. Analogt och digitalt i en nattneondans där noll och ett tillåts bli så mycket mer än av eller på. Försiktigt, längtande och tröstande. Ett förföriskt enkelt recept.

Precis därför vore det enkelt att avfärda Dive tre låtar in. Vi har hört allt vi kommer att få höra. Resten är bara varianter och alternativa tagningar. Fjärde varvet på vykortsställssnurrandet. Det är ett sätt att se det.

Ett helt annat sätt är att bara låta sig sugas in. I en värld där enskilda låtar betyder mindre än känslan av en nattvaka med världen som sällskap via en sprucken transistorhögtalare. Mantra for a state of mind. Kommentatorspåret till dokumentären om en frusen planet som det hade låtit om David Attenborough gjort musik istället för att vara David Attenborough.

Eller kanske bara det din mentala jukebox nostalgiskt vevar igång när ett tåg passerar förbi långt, långt borta i fjärran.