Med centrala beståndsdelar som smattrande hetsiga trummor, metalliska synthslingor, tungt svajande bas och smurfpitchade vokalsamplingar framstår inte direkt Big Gigantic som unika. I lager på lager pumpar de på ett snarlikt sätt upp varje spår till ett grandiost klimax. Allt som oftast på en bas av dubstep men ibland med avstickare åt electrofunk, 80-talsretro och i åtminstone ett fall en modern discotripp.

Så långt snyggt och in i minsta detalj välproducerat men också rätt fantasilöst. Men så har de en detalj till som ändrar på det radikalt. Dominic Lallis saxofon som fyller upp varje spår med en smeksamt jazzig ton och själfulla solon. Varje gång den dyker upp förändras intrycket och Nocturnal lyfter till betydligt högre höjder. Så till den grad att de gärna hade fått använda den än mer än vad fallet är.

För det är fortfarande musik som varken ställer några högre krav eller vill mer än att roa för stunden. Lalli och Jeremy Salken fokuserar på partaj och använder sig för att nå dit i mångt och mycket av samma standardmall 1 A genomgående. Och det är svårt att inte tycka att det är lite synd att de inte tar ut svängarna lite till. För det låter onekligen sällsamt när blytung dubstep plötsligt fylls av en mjuk saxofonmelodi men ur det mötet uppstår också duons särart och ett sound som lyckas vara lika dansant som intressant.