Lika svårt som det är att slita sig från Sepalcure, lika svårt är det att försöka sätta en etikett på vad det är man precis har hört. Visst, någonstans i botten finns ständigt dubstep med sina djupa wobblande basar och mörka stämningar men Praveen Sharma och Travis Stewart bygger om, sveper in i och lägger till så mycket andra beståndsdelar att det inte på något vis blir en heltäckande eller ens rättvis beskrivning.

Ett kännetecken som ändå finns genomgående är mötet mellan kulsprutesnabba nervöst studsande rytmer och musikens i övrigt sammetsmjuka yta och vemodiga ton. En kombination som oavsett om den utmynnar i förförisk stepsoul som Me, studstechno i Eternally Yours, nykromad elektrisk funk i Breezin eller anammar både melodi och framförallt pianot från housens barndom i Hold On är lika tung som själfull.

New York-duon drar iväg i en helt egen riktning där de näst intill kliniskt avlägsnar all smuts och trasiga kanter och ersätter det med ett vänligare varmare uttryck och, det måste sägas, därigenom även ibland brist på laddning. Men det är också en riktning där de på vägen plockar på sig så mycket influenser att det utmynnar i något väldigt särpräglat. Ett helt eget litet känslofyllt och hypnotiskt lockande postdubstep-universum dit man ständigt vill återvända.