Mitt första beständiga möte med det brittiska doomgänget The Wounded Kings var i en bil, när jag nu tänker tillbaka på det.

Jag var på väg till Blekinge för att bevaka det lokala ishockeylagets kvalmatch och hade tagit med mig förra plattan The Shadow over Atlantis som resesällskap. Vill minnas att jag inte riktigt hade tagit mig in i skivan, men där på de krokiga vägarna förbi Tingsryd föll bandets tunga och melodiska, men ack så hypnotiska doom till slut på plats.

Sedan dess har The Wounded Kings även hunnit med att dela en tolva med amerikanska Cough. Curse of Chains, som var The Wounded Kings bidrag till An Introduction to the Black Arts, var en långsammare men också mer ödesmättad historia som jag verkligen gillade och förväntningarna på nytt material från britterna var stora.

Döm därför om min förvåning när jag noterar att hela bandet förutom motorn Steve Mills har bytts ut till In the Chapel of the Black Hand.

Rent musikaliskt kan man dock konstatera ganska omgående att det inte har hänt särskilt mycket. Bandet har kvar sin formidabla sävlighet – varför stressa när man kan göra något långsamt – och Mills tunga riff är det heller inget fel på.

Den stora skillnaden är sången, som tagits över av för mig obekanta Sharie Neyland. Med en kvinna bakom mikrofonen går mina tankar helt osökt till band som Jex Thoth och Blood Ceremony. Band som redan före vokalistbytet låg nära The Wounded Kings, men som kommer ännu närmare nu. Neyland har ett bredare spann på rösten än vad George Birch hade och det ger den långsamma musiken ännu mer välbehövlig nyans.

In the Chapel of the Black Hand är likt sina föregångare en mustig bit. Fyra spår på drygt 40 minuter, som jag inbillar mig bör avnjutas i följd för att komma till sin fulla rätt. Om än inte i en bil på väg till Blekinge, så kanske tillbakalutad i favoritfåtöljen.