Crystalline
internal nebula
rocks growing slomo
i conquer claustrophobia
and demand the light

Crystalline

När man går in i den schweiziska paviljongen på biennalen i Venedig möts man av ett inplastat landskap kallat Crystal of Resistance. Stora attrapper av mobiltelefoner med kristaller som slår ut från dem. Teknik, möblemang, väggar täckta av tejp, plast eller metall. När man tränger längre in i lokalen, och man måste verkligen tränga sig in eftersom väggarna lutar och former hänger i vägen, blandas tekniken med bilder av vår samtid i form av nyhetsbilder. Det är bilder på krig och yta. TV-apparater står på och loopar bilder på död och mode. Konstnären för verket, Thomas Hirschhorn, menar att kristallernas ytor inte kan ljuga eftersom det alltid går att vända på dem och se sanningen från andra hållet (också).

Hirschhorns verk handlar om motstånd, men jag tror verket också handlar om vårt arv, det vi kommer lämna efter oss.

Det här, vårt arv och vad vi är, är det starkaste motivet för Björks Biophilia. Det handlar om hennes dödlighet och vad hon hoppas lämna efter sig.

jewels after jewels after
jewels after
jewels after jewels after jewels
i yearn to belong
let me belong

Hollow

Hon sjunger om DNA-molekyler och ber om att få höra hemma. En rastlös själ i en kropp med själviska gener som vill komma vidare. Men utan att vi kan kontrollera dem, kanske på vår egen bekostnad. Generna som är bäst anpassade vinner över de som inte passar in.

like a virus needs a body
as soft tissue feeds on blood
some day i’ll find you ——one day i’m there
/…/
like a mushroom on a tree trunk
as the protein transmutates
i knock on your skin ——and i am in
/…/
the perfect match ——you and me
i adapt ——contagious
you open up ——say welcome
/…/
i feast inside you ——my host is you

Virus

Och naturligtvis är miljön en minst lika viktig del av utvecklingen. Och kanske är det aldrig tydligare på en så aktiv plats som Island där tektoniska plattor ständigt möts i mer eller mindre våldsamma kollisioner. Varelser som trivs bäst i energin som sprutar ur våldsamma relationer.

what you resist persists
nuance makes heat
to counteract distance
i know you gave it all
offered me harmony
if things were done your way
my eurasian plate subsumed
forming a mutual core

this eruption undoes stagnation
you didn’t know i had it in me
withheld our love
an unspent capsule
i didn’t know you had it in you
this eruption undoes stagnation
you didn’t know i had it in me

Mutual Core

Det handlar både om kultur(er) och faktiska fysiska skeenden. Och det händer nu och vidare. Nu och då. Då och sen. Det är ofärdigt och kan inte heller vara något annat.

Hon använder naturen när hon inspireras och skriver. I texterna från Biophilia-appen berättar Björk hur hon alltid skapat sången utomhus, men att hon alltid varit tvungen att återvända till en studio för att skriva musiken. Med touch-instrumentet Lemur kunde hon för första gången komponera musiken på samma gång.

Hon menar att det gjort henne friare och att hon kunnat röra sig lättare mellan tonskalor och taktarter. 17/8-takt, till exempel. Nikki Dibben som fått göra musikaliska analyser av varje låt i Biophilia-manualen, förklarar det genom att försöka få oss att föreställa oss att vi går och sätter emfas på det första steget i grupper av tre steg och att vi tvingas flytta om vikten mitt i den sjätte gruppen för att påbörja nästa sjuttondel.

Takten gör musikens rörelse mjuk och samtidigt omöjlig att följa om man vill skapa jämna mönster i den, som våra hjärnor är predestinerade att göra. Vilket också gör det möjligt för Björk att utforska nya mönster utanför popmusikens vanliga musikaliska bilder, med harmonier som nästan är omöjliga för kören hon engagerat.

Hon komponererar för Henry Daggs sharpsichord, teslaspolar och en pendelharpa samt spelar på spelkontroller. Hon blandar naturliga, mekaniska och digitala ljud precis i den smältdegel som är Island. Det Island som gav oss början till den ekonomiska tumult vi lever i strax innan de släckte ned det moderna Europa med störningar i både elektronisk- och flygtrafik.

Omfånget fascinerar. Hon rör sig i alla riktningar samtidigt. Men hon prövar också så mycket att det aldrig känns som hon riktigt hinner ända fram. Både i sånger och i de utgåvor som skivan finns i.

Biophilia känns halv i alla former den kommer i. När jag lyssnar på skivan som bara musik tvekar jag om jag får hela upplevelsen. När jag använder den iPad-app hon skapat både fascineras jag och tänker att jag förstör upplevelsen genom dekonstruktionen av musiken jag har framför mig.

Jag navigerar genom skivans universum där varje låt har en egen tillämpning. I Crystalline flyger jag igenom gångarna för att bygga mig en alldeles unik kristall. I Thunderbolt får jag blixtarna att både slå och skapa mönster. I Mutual Core tvingar jag fram harmonier genom att föra samman jordlager. Det är lekfullt och nytänkande samtidigt som det kunde kvitta.

Det jag gillar bäst är att titta på de meditativt vackra animationerna av musik och sång som också finns till varje låt. Nästan som grafiska blad i form av musikvideor.

Biophilia är Björks (senaste) livskris. Hon tänker på vad hon kommer lämna efter sig. Nya riktningar, gener och melodier. Jag känner en liten önskan om att hon ska lugna sig lite och tänka på det Schrödinger sa: Det stabila tillståndet för en levande organism är att vara död.

Biophilia-app:

Crystalline (regisserad av Michel Gondry:

Moon (regisserad av Björk, M/M Paris, Inez & Vinoodh och James Merry):