Anna Järvingen gör vad som faller henne in. Barfota i papprig kappa och dragandes i tröjan är hon på ett gott men lite lojt humör i Linnétältet, där solen letar sig in. Hon har ingen jättepublik men får som vanligt kontakt. Hon lyssnar på vad som händer ute i publiken och följer varje infall. Med […][...]

Det finns artister som är större än sig själva. De som någon gång fått alla pusselbitar på falla rätt plats vid rätt tid. Som då skapar tidlös magi. Billie Ray Martin är en av dem. Problemet med det här är förstås att den ribba de själva lagt åt sig själva visar sig vara nära nog […][...]

Karin har redan skrivit om låten. Videon kom härom dagen. Kanye West avslutar väl i detta nu Way Out West. Gör som två miljoner före dig. Se videon som säkert kostade några spänn att spela in (dyr bil).[...]

Vi siktar på att vara där till The Avett Brothers men hinner komma i tid för att se Christian Kjellvander stämma gitarren en lång stund på Azalea-scenen. Det är inte rättvist att bedöma spelningen efter det, de två låtar vi ändå hinner höra låter bra, trots att ljudet inte är något vidare. Senare under kvällen […][...]

Fleet Foxes, eller ”Fleetan” som man verkar säga här, går på nästan innan utsatt tid inför en väldig publik. Robin Pecknold kliver fram till radiopratarmicken och gör något långt från Arvikaspelningen för två år sedan. Då var det enbart stämsång och arrangemang. Nu verkar de ha roligare, spela mer rakt på. Men de har svårt […][...]

Det spelar mindre roll att de flesta av oss inte är helt inlyssnade på materialet. Kanske inte mer än ett par av de senare albumen. North Carolina-bandet har ändå gett ut skivor i över tio år. Men inte är de mindre energiska för det. The Avett Brothers börjar med dunder och brak. Ser tända men […][...]

Scraps of Tape går från klarhet till klarhet utan att passera gå och de förutsägbara riktningarna. Första spåret ut från kommande fullängdaren Resident Flux är en flykt bort från bandets hittills klockrena postrock och flörtar hejvilt med skev indierock av finaste kvalitet. Man har dessutom haft den goda smaken att bjuda in Mattias Alkberg som […][...]

Hur man på sämsta sätt gör musik med en akustisk gitarr presenteras här i främst Newborn, men även Landlord och Take Good Care ger slängar av osköna strängar. Soulartister som Joss Stone ska inte mingla på sådana partyn. Hon har fortfarande en av världens bästa röster (fast lite rökigare har den nog blivit), men som […][...]

Det återkommande snacket under tidigare Way Out West-festivaler har varit om köerna till klubbspelningarna i Stay Out West-programmet. Festivalbesökare har sprungit från än den ena till den andra klubben, desperat ringt kompisar för att höra hur det sett ut utan att veta hur stor del av den växande kön som kommer in. De är stor […][...]

Seven Stars är det första Christian Fennesz släpper ifrån sig helt under eget namn sedan 2008 års Black Sea. Möjligtvis är ”helt under eget namn” en aning missvisande, eftersom österrikaren ofta har lika många järn i elden som mångfaldige samarbetspartnern David Sylvian. Men hursomhelst; Seven Stars är mest Fennesz. Speciellt under fjolåret dök det upp […][...]