Avslutande Books of Blood på The Archer Triology Pt. 1 skvallrade om att The Deer Tracks antagligen skulle växla upp några steg på Archer-triologins mittdel och halvvägs in i inledande Meant to Be tuggar sig följriktigt en elgitarr in i stillheten samtidigt som tempo och sound stegras rejält.

David Lehnbergs och Elin Lindfors sorlande, porlande pop fortsätter knastra, plinga och raspa på det där speldoseelektroniska viset de gjort till sitt signum med finstämda melodier som gång efter annan formligen exploderar i grandiosa refränger. I ögonblick som The Archer när duon spelar på alla känslosträngar samtidigt är det onekligen svårt att värja sig. Allra vackrast blir det i det spår som också sticker ut mest, ömsinta och sparsmakade 1000 vända kinder där bara stämsång och ett ensamt ekande piano tar duon närmare Stina Nordenstam än någon varit på mycket länge.

Men i övrigt söker de mot ett mer klubborienterat uttryck och det är det mötet som utgör grunden på Pt. 2. Lindfors får visa att hennes i grunden spröda röst är så mycket mer när hon utan problem tränger genom de kompakta ljudmattorna som uppstår. Det är en rätt känslig musikalisk balansgång duon ger sig ut på och några gånger blir den också rätt svajig. Men när den väl träffar rätt som i högenergiskt malande Dark Passenger tillför den ytterligare en ny dimension till The Deer Tracks och lyfter Pt. 2 ett snäpp mot föregångaren.