Arcade Fire är ett berättande band. Det har de visat flera gånger, men på The Suburbs skrev de nästan i bilder.

Det handlar om att växa upp och om den ombonade uppväxtens vänliga bojor, om upplevd frihet som känns fängslad i redan upptrampade stigar. Om att passa in, men inte passa in och vilja bryta sig loss. Om frihetens luft i lungorna, men lungorna ihoppressade med krav man försöker undvika.

På The Suburbs var berättelserna melankoliska inre bilder. Ögonblick av tankar, utsnitt ur livet.

Som video till titelspåret sattes Spike Jonze till regissör och tillsammans byggde Jonze samt Will Butler och Win Butler ut de utsnitten till något längre berättelser från förorten som de kallar just Scenes from the Suburbs.

I filmen är berättelserna flyttade från nu eller då till en dystopisk framtid. De tänkta väggarna är inte längre i vägen för möjligheter utan är faktiska vägspärrar i en totalitär stat, där man accepterar läget och inte ifrågasätter status quo. Suburban War är ett riktigt krig mot andra städer.

You always seemed so sure
That one day we’d be fighting
A suburban war
your part of town against mine
I saw you standing on the opposite shore

But by the time the first bombs fell
We were already bored
We were already, already bored

The Suburbs

I filmen är det fiktiva kriget faktiskt. På något sätt är alla bilder inverterade, men det som är intressant med dem är att de är inverterade runt en och samma metafor.

På The Suburbs är ordbilderna metaforer för mentala väggar som hindrar tanken. I Scenes from the Suburbs är väggarna fysiska hinder för precis samma metafor men från andra hållet. Nästan som om de inte kunnat komma överens mot sig själva från vilket håll de ville berätta för att det skulle bli så tydligt som möjligt. Det är ett fascinerande perspektivskifte och lysande i sin enkelhet.

Det handlar om att växa upp i föräldrarnas och omvärldens fotspår i vår mentala bild av samtiden eller i föräldrarnas och omvärldens fotspår i en science fiction-version av suburbia. I nutiden är sanningen vår gemensamma berättelse. I dystopin är sanningen en påtvingad kallokain-spruta. Båda sanningarna är lika falska. Och det är precis vad Arcade Fire säger. Typ.

Filmens trailer (spoiler alert):