Recension
- Signs of Fervent Devotion (album, cd) Rumble in Rhodos
- 2011
- Tuba Records
Roligt med rock
Norge. Detta grannland man älskar att ha en kyligt avog inställning till, där klyschan gör gällande att landet är så fullt av självgodhet att det räcker och blir över. En sak är ju säker, Rumble in Rhodos kan cementera invånarnas â€koseligâ€-het. Det är så pass bra.
Signs of Fervent Devotion är en i många drag utsökt skiva. Ett album som visar upp ett band som mognat och har hittat helt rätt kostymer i rockgarderoben. Nästan helt borta är flörtarna till The Blood Brothers skeva, störda indierock och fram träder ett svängigt och näst intill dansant rockband som inte är fega att tänja på de snäva gränser som ändå finns i genren.
Där Rumble in Rhodos tidigare gått mer på knockout siktar bandet år 2011 mer in sig på att jabba mot mellangärdet och vinna på poäng i längden. I detta fall är det ett vinnande recept, om du frågar mig. Första singeln ut, White Dancing, är ett ypperligt exempel på det – en suggestiv dänga där Thomas Bratlies sång leder bandet på ett imponerande vis med en sånginsats utöver det vanliga. Det är ingen direkt låt, mer ett spår som, om man ger det tid, växer. Så det knakar.
När man drar ner tempot i skivans bästa spår Carve Visage visar man också upp ytterligare en sida som det är uppskattat att ta del av.
Det finns dock ett gäng småskavanker att slipa på fortfarande och vissa av dem hamnar i kategorin â€ofokuseratâ€. Det må vara små petitesser, men de finns där likväl. När de eliminerats på skiva (live finns inget av den varan), då är Rumble in Rhodos uppe och nosar på indierockens toppskikt.
Publicerad: 2011-06-06 00:00 / Uppdaterad: 2011-06-05 22:05
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).