dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Atlas Losing Grip: State of Unrest
State of Unrest (album, cd) Atlas Losing Grip
2011
Blackstar Foundation
9/10

Järngrepp

Det ska erkännas att förra skivan, den första i ordningen – Shut the World Out – i princip gick mig förbi. Ett snabbt omdöme gjorde gällande att ett kompetent och melodiskt punkband tog sina första, övertygande steg på svenska scenen. Skivan försvann dock i mängden av övriga skivsläpp i samma veva. Det finns ingen risk över huvudtaget att nya State of Unrest går samma öde till mötes.

Det vore att ta den enkla vägen att konstatera att detta släpp frontas av Rodrigo Alfaro, tidigare verksam i bland andra Intensity och Satanic Surfers, och därmed hävda att förklaringen till State of Unrests styrka ligger däri. Så enkelt är det inte. Hela bandets stomme är fortfarande intakt sedan debuten (och EP:n Watching the Horizon) och på detta släpp bjuder man på en spelglädje och musikalisk skicklighet man tidigare bara kunnat skönja. Nu tar hela bandet för sig och känns som en enhet. Att man också lyckats skapa en fetare ljudbild än någon jag inte hört från ett svenskt punkband på många år är såklart också ett plus. Ett stort sådant. För att inte tala om låtarna sedan.

Det ska också erkännas att det var väldigt länge sedan jag lät ett punkband av den här ljudbilden ta så lång tid och plats i min anläggning. Samtidigt som jag sköljs med av minnen som uppstår – livespelningar med Lagwagon och Strung Out – har Atlas Losing Grip en approach som känns här och nu. Tidlös om ni så vill.

Det är en skiva som sjuder av känslor, men som också har nära till vissa hardcoretongångar. I mångt och mycket är det en mollbetonad ljudbild man mejslat ut och Rodrigo sjunger, om möjligt, bättre än någonsin. Låtarna sneglar mer åt en uppgivenhet, en vi-mot-dom-mentalitet (Bitter Blood) än samtida, och dåtida, happy-go-lucky-ideal som präglat punkscenen Atlas Losing Grip rör sig i. Att jag tycker mig höra lite RKL-tongångar i fina Contemplation gör mig bara mer övertygad om att det här är material för årsbästalistan.

Om du inte tror mig kan du lyssna på första singeln ut, Unrest, och kapitulera.

Publicerad: 2011-06-02 00:00 / Uppdaterad: 2011-06-01 23:30

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #6002

3 kommentarer

Jösses,
Hur kan man ge ett ”Wannabe-Green Day-skitband” en 9:a i betyg?!!!

J.P. Jones Oregistrerad 2011-06-02 23:00
 

JP, hur kan man vara så bitter? Jösses!

Olle Oregistrerad 2011-06-03 15:58
 

Jisses JP!
Anar en uns avund i dina korta och hårt dömande ord. Frågar mig hur du har kunnat lyssna igenom denna plattan ordentligt med tanke på release-datumet, med raketfart va? Fingret på next-knappen?

Nejdu JP, kommentarer som dina visar hur mycket renodlade, infantila nötter som finns där ute – men det är ju just det som är så härligt med musiken – den för ihop olika människor.
Atlas nya platta är en sån – en rak, hård nia! Dessa kommer vi få se mer av.

Jonas, mycket bra recension!

Johan Oregistrerad 2011-06-05 12:45
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig